Kvävesenap är ett cytotoxiskt eller anti-cancer kemoterapiläkemedel som är som kvävgas i kemisk struktur. Det används också som ett kemiskt medel för att utveckla vapen för krigföring, där det är känt som bis (2-kloretyl) etylamin eller HN-1, bis (2-kloretyl) metylamin eller HN-2, och tris (2-kloretyl) och amin eller HN-3. Inom medicin hänvisar kvävesenap till det generiska läkemedlet mekloretamin.
Mekloretamin är ett läkemedel i kemoterapi som används vid behandling av viss kronisk leukemi, såväl som Hodgkins och non-Hodgkins lymfom. Det används också för att bromsa utvecklingen av bröst- och lungcancer. Det kan på samma sätt användas för att bota mycosis fungoides eller kutant T-cellslymfom.
Kvävesenap ges som en injektion med en intravenös (IV) linje. En läkare måste vara försiktig med att göra en IV-injektion av läkemedlet eftersom det är en vesikant som kan orsaka blåsor och skador på vävnaderna om läkemedlet kommer ut ur venen. Kvävesenap kan också dispenseras som lösning vid behandling av hudskador på grund av mycosis fungoides. Doseringen och metoden för att dispensera läkemedlet beror på olika faktorer såsom patientens allmänna hälsotillstånd, längd och vikt och vilken typ av cancer som är föremål för behandling.
En av biverkningarna av kvävesenap är lågt blodantal som kan öka risken för anemi, blödning eller infektion. Andra biverkningar inkluderar bland annat håravfall, illamående och förlust av fertilitet. Biverkningar är reversibla i de flesta fall och kommer att upphöra efter avslutad behandling. Deras start och varaktighet är ofta förutsägbara. Många val är också tillgängliga för att hantera biverkningarna.
Läkaren måste informeras av en patient som ska genomgå kvävesenapsbehandling om de mediciner han eller hon tar för närvarande. När det gäller en kvinnlig patient ska hon meddela läkaren om hon är gravid och ska inte tillåta sig själv att bli gravid när behandlingen påbörjas eftersom behandlingen kan äventyra fostrets liv. En mamma som går på kvävesenapsbehandling får inte amma under behandlingens gång.
En patient som genomgår kvävesenapsmedicin kommer att övervakas regelbundet av sin läkare för att följa behandlingens framsteg och notera biverkningar. Läkaren skulle normalt kräva ett regelbundet blodprov för att kontrollera tillståndet hos njuren och levern hos patienten. Kontrollscheman måste följas religiöst för att upprätthålla effektiviteten av behandlingsprogrammet.