Ordet förakt betyder i allmänhet att ha förakt för något eller någon. I juridisk mening omfattar begreppet förakt inte bara att hålla domstolen till förakt, utan också olydnad mot ett domstolsbeslut eller en handling som kan hindra rättskipningen. Förakt kan vara civilrättsligt eller brottsligt; civilförakt innebär en talan mot en person som härrör från ett civilmål, såsom utebliven betalning av barnbidrag; brottsligt förakt anses vara ett brott mot samhället, såsom att störa rättegången eller förringa domstolens värdighet.
I common law anses domaren vara en representant för lagen, och respektlöshet mot honom utgör bristande respekt för lagen. Det är denna tolkning som tillåter en anklagelse om brottsligt förakt mot alla som håller en domstol eller ett lagstiftande organ för förlöjligande. I USA kan föraktsanklagelser väckas mot alla som vägrar att lyda ett domstolsbeslut, som skriker eller är störande inne i rättssalen, som håller en protest utanför rättssalen som är tillräckligt störande för domstolsärendena där inne, eller som vägrar att svara frågor som domaren ställt till honom. Domare ges stor handlingsfrihet när det gäller att avgöra om anklagelser om förakt är motiverade eller inte, men högre domstolar har slagit fast att sådana avgifter endast ska tas ut om det finns en uppenbar risk för att rättvisan omintetgörs.
Kriminell förakt kan vara direkt eller indirekt. Direkt förakt utförs i närvaro av domaren, till exempel när en advokat eller ett vittne skriker på domaren eller vägrar att leverera bevis för vilket en stämning har utfärdats. Indirekt förakt förekommer utanför en domares närvaro och inkluderar sådant som att olämpligt närma sig en jurymedlem för att diskutera fallet, hota eller försöka muta en jurymedlem eller åklagare eller störa en processserver. Amerikanska domstolar har slagit fast att tre element måste finnas för att motivera en anklagelse om brottsligt förakt. Domstolen måste ha utfärdat ett tydligt, rimligt och specifikt beslut; föraktaren, eller den som anklagas för förakt, måste ha brutit mot den ordern; och kränkningen måste ha varit uppsåtlig eller avsiktlig.
En person som åtalas för brottsligt förakt har samma rätt till rättegång som alla andra som åtalas för brott. En av kritikerna mot föraktsförhör i USA är att samma domare som åtalar ofta leder förhöret och fäller dom. En annan oro är att ett straff som fängelse kan utdömas omedelbart innan en förhandling kan äga rum, och att straffet i vissa fall kan vara obestämt så länge den fördömde vägrar att följa föreläggandet. Ett exempel på detta är när en reporter vägrar att avslöja sina källor för domstolen. Anklagelser om förakt mot reportrar är sällsynta i USA, dock i respekt för pressens konstitutionella skydd.
The Contempt of Court Act från 1981 förtydligade definitionen och tillämpningen av anklagelser om förakt i Storbritannien. De två klassificeringarna av förakt är de handlingar som begås ”inför domstolen” och de som är konstruktiva eller indirekta, även kallade strikt ansvarsförakt. En in the face-handling skulle innefatta störande beteende i domstol, olydnad mot ett domstolsbeslut eller ett brott mot ett domstolsförfarande. Strikt ansvarsförakt används oftare mot pressen för att publicera en potentiellt skadlig artikel angående ett öppet mål. Lagen omfattar även otillåten inspelning av rättegångsförhandlingar och fotografering eller skissering av en domare eller vittne enligt definitionen av brottsförakt.
Australiska lagar angående kriminellt förakt är parallella med Storbritanniens, och kontrollerar också strikt vad pressen kan publicera angående ett öppet fall. I båda länderna anses ett ärende vara öppet från det att en arresteringsorder utfärdas eller ett gripande görs till dess att den rättsliga processen är avslutad. Reportrar får publicera beskrivningar av förfarandet, men får inte avslöja något bakgrundsmaterial om den tilltalade förrän en dom har avkunnats, inklusive eventuella tidigare brottsdomar. I de fall en domares dom orsakar allmän upprördhet kan en reporter rapportera fakta och lägga fram ett argument mot domen, men kan inte kritisera domaren eller antyda att han är okvalificerad utan att riskera att anklagas för brottsligt förakt.