Konstterapi är en form av psykoterapi som integrerar bildkonsten i behandlingen. Även om man började forska om konceptet i slutet av 1900-talet, blev konstterapi en formell disciplin på 1940-talet, eftersom ett växande antal psykologer och annan vårdpersonal insåg att konsten kunde ha en värdefull plats i den psykiatriska behandlingen. Konstterapi utövas i nationer över hela världen, under överinseende av organisationer som American Art Therapy Organisation (AATA), och det är relativt enkelt att hitta en konstterapeut om du är intresserad av att utforska denna behandling själv.
Människor har gjort konst i tusentals år, och den grundläggande principen för konstterapi är att att göra konst i sig är stärkande, helande och vätande. Konst kan användas för att uttrycka en rad känslor, inklusive känslor som ibland kan vara svåra för patienten att formulera. Genom att integrera konst i ett behandlingsprogram hoppas en konstterapeut få fram mer information från patienten och samtidigt hjälpa patienten att bli bättre.
Förutom att utövas på ett privat kontor, kan konstterapi också hittas på sjukhus, skolor, härbärgen för hemlösa och andra anläggningar med utsatta eller känslomässigt oroliga befolkningar. Genom att engagera sina patienter i den kreativa processen framkallar konstterapeuter ofta starka känslor och en intensiv personlig analys från patientens sida. Samtidigt som processen att göra bildkonst är renande, skapar den också en visuell belöning och rekord för klienten, vilket gör att han eller hon kan se eller känna de problem som arbetas med.
En konstterapisession kan ha flera former. I allmänhet håller terapeuten en preliminär session för att prata med patienten och bedöma hans eller hennes behov. I konstsessionen tillhandahåller terapeuten lämpliga verktyg och förnödenheter så att patienter kan arbeta med skulptur, målning, teckning, pasteller, kol, collage och så vidare. Om en patient har en funktionsnedsättning skräddarsyr konstterapeuten sessionen efter den funktionsnedsättningen; till exempel kan personer utan att använda händerna arbeta med specialverktyg som är utformade för att hållas i munnen eller med fötterna.
Patienten uppmuntras att skapa vad han eller hon känner för, eller så kan en konstterapeut ge en sorts uppdrag som de två kan diskutera i slutet av sessionen. Olika konstterapeuter har olika förhållningssätt; vissa kan till exempel ägna sig åt samtalsterapi medan patienten arbetar, medan andra är tysta och ställer frågor eller pratar när konstnären inte är på jobbet. Ofta bär konsten tydliga visuella budskap som kan vara väldigt uppenbara, men den kan också vara mer subtil, och att utforska subtiliteten är en avgörande del av konstterapin.
I många länder finns det tydliga utbildningskrav som måste uppfyllas innan någon kan erbjuda konstterapi. Dessa krav ställs vanligtvis av organisationer som AATA, som fokuserar på att främja professionella standarder för disciplinen. Terapeuter kan välja koncentrationer av konstterapi, som att arbeta med barn eller funktionshindrade, eller så kan de ta ett bredare tillvägagångssätt, beroende på personlig smak.