En kropps ejektionsfraktion hänvisar till det mått på blod som hjärtat pumpar med varje sammandragning från dess två ventriklar. Utstötning från vänster och höger ventrikel kan mätas, även om det är den vänstra ventrikelavläsningen som berör de flesta läkare. En deprimerad ejektionsfraktion på under 50 procent kan tyda på nyligen genomförd hjärtsvikt, med lägre poäng som signalerar början av hjärtsjukdom. En bevarad ejektionsfraktion är däremot över 50 procent och betyder att kroppen får det syresatta blodet den behöver för att fortsätta traska vidare.
En rad tester kan mäta om hjärtat har en bevarad ejektionsfraktion. Läkare använder regelbundet ultraljudsteknik, kallad ekokardiogram, för att mäta dessa nivåer. Andra metoder kan inkludera kateterisering, datortomografi (CT) eller magnetisk resonanstomografi (MRT). Läkare använder poängen för förebyggande åtgärder, efter hjärtsvikt för att mäta rätt behandling och under behandlingen för att mäta förbättringar.
Enligt Cleveland Clinic varierar nivåerna av bevarade ejektionsfraktioner från 50 procent till 70 procent. Mindre än normalt är 36 procent till 49 procent, vilket kan tyda på en ny episod av hjärtsvikt som skadade hjärtat. Mellan 35 procent och 40 procent, enligt Cleveland Clinic, kan betyda nästan framstående systolisk hjärtsvikt, och under 35 procent tyder på en farlig oregelbunden hjärtrytm som ofta leder till en hjärtattack.
Studier visar att ungefär hälften av patienterna som drabbades av hjärtsvikt hade en deprimerad ejektionsfraktion på mindre än 40 procent. Med en bevarad ejektionsfraktion tenderade patienter att vara äldre kvinnor som lider av högt blodtryck och inte kranskärlssjukdom. Dessa patienter, visar studier, är mer benägna att återhämta sig från hjärtsvikt än de med en deprimerad ejektionsfraktion.
Den mindre bevarade ejektionsfraktionen är mer sannolikt att få en läkare att rekommendera invasiv åtgärd. Ofta innebär detta kateterkirurgi; andra gånger behövs en implanterbar cardioverter defribrillator (ICD). Flera mediciner för hjärtsjukdomar – utformade för att sänka kolesterol och blodtryck – är en annan trolig behandling.
Under testning efter hjärtsvikt kommer läkare att försöka diagnostisera vilken av de två typerna av problem som finns. Med systolisk svikt slår inte den vänstra kammaren – eller drar ihop sig – med tillräcklig kraft, vilket innebär att mindre syre når kroppens celler. När diastolisk hjärtsvikt har inträffat kan hjärtslaget vara normalt och en bevarad ejektionsfraktion är trolig. Ventriklarna kan dock vara stela och oflexibla, vilket gör det svårt för hjärtat att behandla den mängd blod som behövs.