Konkret tänkande i sin mest bokstavliga form skulle vara att tänka på saker som hälls ut på trottoarer. Det är något av ett skämt, men det illustrerar tänkandets natur i konkreta termer. Idén om ”konkret” står för bokstavlig, just nu och omedelbar, och ändå skulle en person som bara ser världen i konkreta termer ha svårt att förstå den abstrakta karaktären av dess definition. Faktum är att konkreta och abstrakta ofta kontrasteras till varandra, där abstrakt tänkande är idébaserat, kan övergå till mer figurativa definitioner och sannolikt att kunna förstå konceptuell kunskap som existerar utanför ögonblicket.
I mänsklig utveckling börjar de flesta individer tänka på konkreta sätt. Detta illustreras lätt med spädbarn. Om ett spädbarn leker med en leksak och leksaken plötsligt täcks av en filt, tror barnet sannolikt att leksaken är borta: utom synhåll, utom sinnet. Det tar ett tag för barnet att inse att leksaken fortfarande finns där om den inte syns, och detta är början på förmågan att tänka abstrakt.
Ändå kommer de flesta barn inte att vara särskilt abstrakta i sitt tänkande på många år, och kommer att se saker på ett bokstavligt sätt under lång tid framöver. När de åldras utvecklar de olika nivåer av förmåga att vara abstrakta tänkare, och vissa kommer att bli mycket skickliga på att begreppsliggöra, medan andra kommer att behålla ett mer konkret tänkande.
Medan de flesta människor har förmågan att tänka konkret och abstrakt, finns det vissa omständigheter där möjligheten att tänka konkret blir frånvarande. Vissa psykiska störningar kännetecknas av en persons oförmåga att visa konkret tänkande och se saker ur ett bokstavligt perspektiv. Detta gäller alla psykiska sjukdomar som orsakar vanföreställningar, såsom schizofreni. Ibland skapar dessa vanföreställningar en nästan helt abstrakt värld som gör penslar med betongen sällsynta eller svåra. Med medicinering kan många människor återgå till mer konkreta sätt att tänka, men även om det är helt vanföreställande kan det vara djupt utmanande att tolka en persons tankar; de sträcker sig för långt från betongen.
På samma sätt kan tillstånd som demens orsaka perioder av abstrakthet, där förmågan att tänka i konkreta termer hämmas. Alternativt kan vissa människor inte utveckla abstrakt tänkande på grund av otillräcklig hjärnutveckling eller så förlorar de denna anläggning till följd av sjukdom eller hjärnskada. De kan förbli i ett konkret tänkande och inte kunna tänka i abstrakta termer. Det finns psykologiska tester som kan mäta förmågan till abstrakt och konkret tänkande, som kan användas för att fastställa vissa tillstånd eller behandling. Men att luta sig mot en mer abstrakt eller konkret tankestil är i sig inte onormalt.