Konceptuell konst kan beskrivas som idékonst. Genren använder bilder och föremål för att få betraktaren att tänka, och för att särskilt tänka på vad konst är och vad det betyder. Med sitt ursprung på 1960-talet var det tänkt som en utmaning för tittarna om vad de trodde hörde hemma i konstens rike. Konceptkonst fokuserar på konstnären i rollen som tänkare snarare än skapare av konstobjekt. Det ställer frågan om vad som helst kan vara konst, eller åtminstone bli konst, bara genom att existera och ordnas på ett sådant sätt att en betraktare måste fundera över dess innebörd.
Historiskt anses den konceptuella konströrelsen ha varit på sin topp mellan mitten av 1960-talet och början av 1970-talet. Det representerade ett försök att utvidga idén om konst från gränserna för konventionella föreställningar om vad konst borde vara. Den förkastade ”konsumentens” föreställningen att konst måste vara vacker eller på något sätt estetiskt tilltalande för betraktaren.
Teorin om konceptuell konst föreslår att konstens sanna syfte är att få en betraktare att tänka och inte att behaga sinnena. All konst som inte får tittaren att tänka är ”överflödig”. Denna teori väcker frågan om något kan vara ”konst”.
Ramen för konceptuell konst anses ha främjat installationskonst, performancekonst och konceptuell film och fotografi. Konceptkonst avvisar konventionell måleri och skulptur eftersom de inte bygger på idéer utan på estetiska principer. Verket handlar om konstnärens hantverk och får inte betraktaren att tänka till.
Kritiker av konceptuell konst ifrågasätter om något konstverk som påstår sig bara handla om en idé någonsin kan engagera en tittare fullt ut. Dessutom, om allt har potential att vara konst, finns det ingen verklig skillnad mellan konst och icke-konst. Konceptartister missar ett steg i den kreativa processen. Det är mer korrekt att säga att allt kan bli föremål för konst. Det är på grund av den konstnärliga processens transformativa kraft som något blir konst.
Konceptkonstnärer svarar på denna kritik med argumentet att kunskapen som erhålls genom att göra föremålet är viktigare än själva föremålet. Vad objektet betyder är viktigare själva objektet. Betraktarens fokus bör vara på mening snarare än bildspråk, och idéer snarare än konstnärens kompositionstalanger.
Andra kritiker påpekar att det inte finns någon inneboende motsägelse i en konstidé som är estetiskt kraftfull, noggrant komponerad och får betraktaren att tänka på viktiga idéer. Faktum är att mycket som anses vara stor konst innehåller dessa element. Konceptuell konst handlar egentligen om att analysera konstens natur och inte skapa den. Denna typ av analys anses fortfarande vara en viktig stimulans för konstvärlden.