Kognitiv terapi är en typ av psykoterapi som används för att behandla depression, ångest och en hel rad andra psykiska störningar. Kognitiv terapi fungerar under principen att tankar, trossystem och fördomar påverkar både de känslor en individ upplever och intensiteten hos dessa känslor. Denna typ av terapi innebär att känna igen och ändra skadliga tankemönster och reaktioner.
Även om effekten av negativt tänkande på känslor kan verka uppenbar, inser många individer inte vilken inverkan sådana tankemönster har på deras aktiviteter. Till exempel, efter att ha upplevt ett bakslag i en aktivitet eller strävan, kan en person börja tro att han eller hon aldrig kommer att lyckas. Som ett resultat kan individen bli deprimerad och undvika liknande aktiviteter i framtiden.
Pionjärer av Aaron Beck, MD, användes denna typ av terapi ursprungligen enbart för behandling av depression. Senare fortsatte Dr Beck och andra forskare med att utveckla metoder för dess tillämpning på många andra psykiatriska frågor, inklusive missbruk och svårigheter att hantera ilska. Ursprungligen jämfördes denna terapimodalitet ofta med beteendeterapi i studier av psykoterapeutiska behandlingar. Idag kombineras dock dessa tekniker ofta i en metod som kallas kognitiv beteendeterapi.
Kognitiv terapi går ut på att ersätta negativa, maladaptiva tankar med positiva och realistiska. Denna behandling är dock inte så enkel som att bara låta patienten tänka positiva tankar. Ofta är negativa tankemönster fast förankrade i en individs psyke. Ofta uppstår dessa tankar automatiskt, utan att individens medvetenhet upplever dem.
Att förändra negativa tankemönster kräver ofta en process för att identifiera de oönskade övertygelser en individ har om sig själv och andra. När skadliga tankar väl har identifierats måste den drabbade individen lära sig att bestrida dem. I huvudsak kräver denna terapi att patienten utvecklar nya färdigheter, inklusive de som är involverade i att övervaka tankeströmmar och utsätta attityder och fördomar för mer realistiska resonemang. Målet är att göra användningen av dessa färdigheter en annan natur.
Denna typ av terapi kan vara lång. Förändring sker inte över en natt. Vissa patienter kan uppleva tillfredsställande resultat på månader, medan för andra kan förändringar ske över år. Men när patienten anstränger sig för att använda färdigheter som utvecklats genom terapi i sitt verkliga liv, kan denna metod åstadkomma verklig och positiv förändring.
Vissa individer tycker att kognitiv terapi är svårt i början. Ofta beror detta på att det inte omedelbart lindrar symtomen. Att lära sig och använda färdigheter som krävs för att ändra negativa tankemönster kan vara utmanande initialt. Patientens första försök kan kännas besvärliga. Men med tid och tillämpning kan resultatet av denna typ av terapi vara väl värt ansträngningen.