Juryns ogiltigförklaring är namnet på en jurys handling som frikänner en tilltalad, trots att de faktiskt har brutit mot lagens bokstav till juryns belåtenhet. Som ett resultat förklaras den tilltalade oskyldig, även om de skulle ha befunnits skyldiga utan en handling om ogiltigförklaring av juryn. I allmänhet utförs juryns ogiltigförklaring av en jury som inte håller med en lag, som ett sätt att visa sin invändning mot lagen och sitt val att inte straffa den person som bröt mot den lagen. Juryns ogiltigförklaring är ett kraftfullt verktyg som medborgarna kan använda för att göra sin syn på lagen tydlig, och med tiden kan det bidra till att själva förändra lagarna.
Tekniskt sett är målen avsedda att avgöras enligt lagens faktiska ordalydelse, eller lagens bokstav. En domare kan ofta påminna en jury om att frågan inte är om något är dåligt eller fel, utan om den tilltalade faktiskt har begått brottet som beskrivs. I själva verket har juryer dock rätt, och vissa skulle hävda ett ansvar, att använda sitt eget omdöme när de avgör sin dom. Det är faktiskt denna introduktion av mänskligt tänkande som är så central i juryprocessen. Juryns ogiltigförklaring har ofta varit ansvarig för många kraftfulla motbevisningar av orättvisa lagar, men är samtidigt öppen för övergrepp som kan ses som att de undergräver grundläggande rättigheter.
Faktum är att juryer ursprungligen skapades till stor del för att säkerställa att de personer som gör den slutliga domen om en persons oskuld eller skuld inte var skyldiga till utomstående intressen, inklusive en strikt tolkning av lagen. Man trodde att lagen med tiden kunde glida bort från sitt konstitutionella ursprung och bli för fast i de byråkratiska krångligheterna för att verkligen återspegla dess ursprungliga avsikt. Juryns ogiltigförklaring kan därför ses som det ursprungliga syftet med juryer, vilket exemplifieras i ett uttalande till Thomas Paine av Thomas Jefferson, där han noterade: ”Jag betraktar rättegång av jury som det enda ankare som människan ännu har föreställt sig genom vilket en regeringen kan hållas till principerna i dess konstitution.” Den förste chefsdomaren vid Högsta domstolen, John Jay, uttryckte det ännu skarpare när han sa: ”Juryn har rätt att döma både lagen och det faktum som är kontroversiellt.”
Det finns många kända exempel på att juryn har upphävts i historien, i allmänhet i fall där den aktuella lagen allmänt uppfattades som orättvis eller hade en bred fraktion av oliktänkande. Till exempel, under förbudet, utövade många jurymedlemmar sin rätt till ogiltigförklaring av juryn genom att finna de som anklagats för att ha stängts av oskyldiga, även om fakta visade att de hade begått brottet. På liknande sätt skulle avlivningssympatisörer ofta finna en tilltalad oskyldig i fall av att hysa förrymda slavar, även om bevisen visade att de hade hyst de förrymda slavarna.
Det finns en hel del kontroverser kring upphävande av juryn, och många uttrycker oro över att det kan användas för rasistiska eller trångsynta syften. Till exempel kan en rasistisk jury i teorin finna en tilltalad oskyldig i ett fall där de dödade ett minoritetsoffer, även om bevisen visade att de hade begått brottet. Det finns idag en fråga om huruvida en domare kan avsätta en jurymedlem av skäl om de försöker använda juryns ogiltigförklaring, och om de till och med kan straffa de som inte tillämpar lagen som skriven i ett fall.