Julen är det kristna firandet av Jesu Kristi födelse, som anses vara Guds Son och alla människors frälsare. Med Kristi födelse börjar kristendomen i huvudsak; sålunda firar julen också kristendomens början.
Även om julen normalt firas den 25 december, tyder starka bevis på att Jesus faktiskt kan ha fötts på våren. Även om många kristna daterar Kristi födelse som slutet på ”Före Kristus” eller f.Kr.-eran, tror de flesta att Kristi födelse faktiskt kan dateras till 4 f.Kr. Detta är lite ironiskt, eftersom den kristna eran tros börja med Kristi födelse, men faktiskt börjar senare.
Några av bilderna som obönhörligt förknippas med detta firande är saker som herdar i snön och den häftiga kylan en vinternatt när Jesus föddes. Detta är ett osannolikt scenario, även om det är mycket möjligt att judarna som deltog i folkräkningen och beskattningen var extremt trånga i Betlehem.
Sextus Julius Africanus, en kristen missionär från det 3:e århundradet, antas först ha förespråkat teorin om Kristi födelse den 25 december. Detta fungerade bra när romarna senare till stor del konverterade till kristendomen eftersom julen kunde knytas till hedniska vinterritualer, vilket gjorde den mer välsmakande. Historiska uppgifter tyder på vissa former av firande som går tillbaka till det tidiga 4-talet e.Kr.
Vissa hävdade dock att julen inte borde firas som en festdag, på grund av Kristi gudomliga natur. Denna position innehas fortfarande av vissa kristna minoritetsgrupper som Jehovas vittnen.
Även om de flesta ser Jolly Old England som källan till många moderna jultraditioner, förbjöd England faktiskt firandet från 1647 – 1660 i ett försök att befria högtiden från vad som ansågs vara dess hedniska prylar och den romersk-katolska kyrkans överflöd och korruption. Detta var dock inget populärt beslut. England återinförde julen som en högtidlig högtid, även om spänningarna fortfarande var höga mellan den anglikanska och den romersk-katolska kyrkan.
Charles Dickens måste nämnas som inspirerande till många av de traditioner vi nu regelbundet utövar som en del av julfirandet. Hans fenomenala klassiker The Christmas Carol publicerad 1843 ändrade den till en måttlig, familjeorienterad högtid. Detta skilde sig från tidigare firanden som ofta gränsade till det antikristna, och som innebar att man drev hedonism med nådlös övergivenhet.
Clement Clarke Moores dikt ”A Visit from Saint Nicholas” från 1822 etablerade starkt sambandet mellan jul och jultomte. Faktiskt är många traditioner baserade på germanska hedniska ritualer som föregick kristendomen. Många anser Thor vara en föregångare som en tidig jultomtefigur, och julgranen var en gång ett offerträd till gudarna, hängde ljust med döda djur.
Idag, hävdar vissa, har semestern obönhörligt korrumperats av den kommersialism som den har kommit att förknippas med. För de fattiga kan det mycket väl vara en tid då, för att citera Dickens, ”önskan känns starkt.” Dickens använder detta som ett argument för att utöva välgörenhet och ”hålla jul i våra hjärtan” på alla dagar på året.
Det kan dock konstateras att till de många glädjefyllda familjefirandena där fattigdom inte är en faktor, finns det fortfarande många där fattigdomen märks vid jul, och där familjer förtvivlar över att det inte ens finns pengar att ge sina barn grundläggande förnödenheter i present. En sådan tanke är nykter när man begrundar det kristna budskapet som ett budskap om personlig uppoffring, vänlighet mot andra och att älska vår nästa som oss själva.
Ändå känner många kristna att även en jul med kommersialiseringens uppenbara drag har en speciell känsla som bara kan tillskrivas tro. Det kan vara en tid att förnya sin tro, eller bara komma närmare födelsen av en religion som upprätthåller många. Genom att beröra Kristi budskap kan även små barn börja förstå den heliga karaktären av firandet för kristna.