Art Nouveau-arkitektoniska stilen utvecklades i Europa mellan 1890 och 1914. Denna stil växte fram ur ett uppror mot klassiska ideal inom arkitektur och konst. Den utgick från premissen att naturen var den bästa inspirationskällan och estetiska principer, eller idéer om skönhet. De främsta kännetecknen för jugendarkitektur och konst var böjda former och utsmyckade utsmyckningar med former från naturen. Art Nouveau-stilar hittades inte bara i arkitektur och målningar, utan även inom dekorativ konst, vilket gör den tillgänglig för många människor.
Förespråkare av jugendarkitektur vände sig mot hänvisningar till klassiska grekiska och romerska standarder som hade varit populära under stora delar av 1800-talet. De drevs att kasta av sig strikta och formella konstfilosofier. Istället hittade arkitekter som ritade jugendbyggnader sin inspiration i naturens uttrycksfulla linjer och former, särskilt från blommor och annat växtliv.
Böjda linjer och bågar dominerade exteriören av jugendarkitekturen. Ett exempel är Casa Batllo i Barcelona, Spanien, som gjordes om av Antoni Gaudi mellan 1905 och 1907 i jugendstil. Exteriören på Casa Batllo har böjda, lövliknande balkonger. Botten på varje balkong har en blomdesign som kan ses från gatan, och de nedre våningarna har böljande valv. Casa Batllo har inte många raka linjer eller geometriska former, eftersom även byggnadens hörn är böjda.
Ett annat exempel på jugendarkitektur är Hotel Guimard, byggt av Hector Guimard 1912 i Paris, Frankrike. Guimard byggde huset åt sig själv och sin fru Adeline Oppenheim. Fönstren på Hotel Guimard är skyddade av bågar med rotliknande design. En stor balkong högst upp i byggnaden har ett genomarbetat smidesräcke med blommiga inslag. Entrén till huset har en båge med asymmetriska blommönster.
Art Nouveau var inte bara uppenbart i extern arkitektur utan inredningen visade också sina standarder. Utsmyckade lister med reliefskulpturer av växter, blommor och fåglar var utmärkande för byggnadsinteriörer. Överdådiga, slingrande trappor var också vanliga.
Förespråkare av jugend avsåg att det skulle vara en icke-elitistisk konststil som inte gjorde skillnader mellan konst som målning och skulptur, och tillämpad konst som keramik och metallbearbetning. Art Nouveau-stil tillämpades på mattor, möbler, textilier, tapeter, lampor och grafisk design. Av denna anledning var jugendstil en stil tillgänglig för ett stort antal människor.