Geléade ål är en välkänd skaldjursrätt gjord på sötvattensål. Det har varit en del av det brittiska köket, särskilt det engelska köket i Londons East End-område, sedan 18-talet. Ålar, som hittades i rikliga mängder i Themsen, var billiga och näringsrika, och ålrätter var mycket populära bland den fattiga och arbetarklassens befolkning i East End. Många gatuförsäljare och paj- och mäskaffärer gjorde en livlig affär med att sälja gelé och andra ålrätter.
Genom en lag från parlamentet, som ett erkännande för den hjälp och mat som holländska fiskare gav under den stora branden i London, hade holländarna monopolet på ålfiske under lång tid. Ålarna förvarades i vattenfyllda tunnor på fiskmarknaden för att säljas färska till kunderna. Attraktionen av geléade ålar fick ett bakslag när den industriella revolutionen kom, när industriavfallet från fabrikerna förorenade floden och gjorde det svårt för ålar att överleva i vattnet. Ofta köpte skrupelfria pajgubbar död fisk billigt av fiskare och använde sådan fisk för att göra gelé- och ålpajer, vilket maskerade den dåliga smaken med ett överflöd av kryddor, och detta ledde till många fall av matförgiftning. I dessa dagar har miljöbestämmelser återigen gjort älven säker för både ål och konsumenter.
För att göra geléade ål, rensas och rengörs ålen först och sedan kokas de och puttras tills de är mjuka i en kastrull med vatten, vinäger, kryddor och citronsaft. De kokta ålarna tas bort och hackas i runda bitar, medan fonden silas, blandas med äggvita och värms upp igen. Ålbitarna läggs tillbaka i fonden och kyls sedan in. Ålarna släpper kollagen när de tillagas och bildar en mjuk gelé när de svalnar. De geléade ålarna kan ätas både kalla och varma och smaksätts vanligtvis med chilivinäger.
Detta brittiska kök vinner återigen i popularitet som en näringsrik, hälsosam skaldjur. Det finns många unika recept för att göra geléade ål, och den här typen av ålrätter äts även i andra länder. Rätten är känd som anguilla i Italien, aspic d’anguille i Frankrike och Aal i Aspik i Tyskland. Spanjorerna har en maträtt som heter angula, gjord av babyål, medan japanerna har ångat och grillat unagi.