I poesi hänvisar jambisk hexameter till en typ av mätare. Det är en versrad som består av 12 stavelser. Raden kan ha tretton stavelser om den trettonde och sista stavelsen i raden är utan accentuering. Som en meter förknippas jambisk hexameter oftast med en fransk form av poesi som kallas Alexandrine. Mätaren användes sällan i engelsk poesi, men några poeter införlivade Alexandrine i engelska vers som rimkupletter i slutet av en strof.
Iambic hänvisar till parningen av stavelser i varje ord på raden, en obetonad stavelse följt av en betonad eller accentuerad stavelse kallas en ”iamb”. Grupperingarna av på varandra följande iambs i versraderna ger dikten dess rytm. I metriska termer är en iamb lika med en ”fot” meter. Hexameter hänvisar till det faktum att varje versrad består av sex iambs.
Alexandrine var en klassisk form av fransk poesi och mycket populär. Dess namn kan härledas från det faktum att det utvecklades under tiden av Alexander den store av Makedonien. Det kan också ha sitt ursprung från vers som komponerats speciellt för att hedra honom. Dåtidens poeter ansåg att mätaren var flexibel och anpassningsbar till många teman.
I det engelska språket användes inte Alexandrine särskilt ofta. Det gjorde uppträdanden i engelsk poesi då och då under 17- och 18-talen. Ironiskt nog skrevs ett av de mest citerade exemplen på Alexandrine av den engelske poeten Alexander Pope, som beskrev varför han fann det illa lämpat för engelsk vers. I sin Essay on Criticism gav han ett exempel på Alexandrine som också ifrågasatte dess användbarhet: ”En onödig Alexandrine avslutar sången/som likt en sårad orm drar sin långsamma längd med sig.”
Inte alla engelska poeter höll med Pope. Den engelska poeten från 16-talet, Edmund Spencer, skaparen av den Spenserska sonetten, inkorporerade Alexandrine rimkupletter som slutraderna till stroferna i sina sonetter. Den engelske romantiska poeten William Wordsworths berömda Immortality Ode använde också jambisk hexameter: ”The things/which I/have sett/ I now/ can see/no more.”
Iambisk hexameter används nu sällan i engelsk poesi. I kulturer med andra språktraditioner har meter en annan betydelse om den överhuvudtaget existerar. I Japan, ett land med en gammal och viktig poetisk tradition, betonas alla stavelser i det japanska språket lika mycket. Meter blir på något sätt mer komplex, eftersom rytmen härleds från individuella stavelseljud istället för stavelsetryck. På många andra asiatiska språk kan tonhöjd utgöra den viktigaste delen av vad engelsktalande skulle tänka på som meter.