Hunter-processen är en metallurgisk process som används för att rena titan; den var mycket framgångsrik fram till 1940-talet, då processen förlorade sin popularitet till den billigare Kroll-processen. För att starta Hunter-processen måste koks, titandioxid och klor samlas upp och värmas upp. Därefter tillsätts natrium och blandningen upphettas igen. När natrium och titan värms tillsammans är produkten nästan ren titan. Även om denna process sällan används i början av 21-talet, lade den grunden för alla andra titanreningsprocedurer.
Tre element behövs för att påbörja Hunter-processen. De är titandioxid, koks och klor. Värme appliceras på de tre så att en kemisk reaktion uppstår som skapar titantetraklorid. I denna reaktion blandas titandioxid och klor tillsammans, och koks behövs som en kolkälla för att skapa denna reaktion.
Medan titantetraklorid är närmare rent titan i renhet än titandioxid, är det fortfarande långt ifrån den rena metallen. Efter den initiala reaktionen tillsätts natrium till titantetrakloriden och de två upphettas till cirka 1,472° Fahrenheit (800° Celsius). Detta gör det möjligt för natrium att arbeta på titantetrakloriden för att möjliggöra en reaktion.
Efter att metallen svalnat är det kvarvarande elementet nästan rent titan. Medelbetyget är cirka 99.9 procent rent, vilket av många standarder anses vara rent. Detta beror på att det uppvärmda natriumet kan torka bort de andra elementen som är fästa vid titantetrakloriden, vilket bara lämnar själva titanet.
När titan först upptäcktes kunde det inte användas som ett rent ämne av en mycket viktig anledning: det var aldrig rent. Liksom många andra element är titan nästan alltid fäst vid andra element, och det var för fäst till dessa andra element för att vara användbart. Hunter-processen markerade första gången rent titan kunde produceras, och det kunde inspirera till många liknande procedurer för att skapa liknande resultat.
Ett stort problem med Hunter-processen är att den är relativt dyr, särskilt jämfört med den näst mest populära titanreningsmetoden, Kroll-processen. Medan Hunter-metoden sällan används, anses den vara en av de bästa metoderna för att extrahera titan, så den har fortfarande en viss användning. Det används främst när en tillverkare behöver extrahera så mycket titan som möjligt eller när titanet är bundet med för många andra grundämnen för att kunna renas ordentligt med någon annan metod.