Diagnosen malaria börjar ofta med att bedöma en patients medicinska historia och resehistoria. En patients sjukdomshistoria hjälper läkare att avgöra om patientens symtom kan orsakas av ett tillstånd förutom malaria. Resehistoriken kan också hjälpa läkare, eftersom läkare kan använda den för att avgöra om patienten nyligen har rest till platser där infekterade myggor är vanliga. Efter att en läkare har utvärderat en patients historia, kan han beställa blodstrykprov för att upptäcka förekomsten av parasiter som orsakar malaria. Blodstrykprovet är det vanligaste testet, men läkare kan använda andra också.
Tyvärr är det vanligtvis inte tillräckligt att analysera en patients symtom för att resultera i en korrekt malariadiagnos. Symtomen på malaria, som vanligtvis inkluderar symtom som liknar influensa, såsom illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk och hosta, kan också förekomma med andra tillstånd. Till exempel, om enbart symtomanalys används, är det möjligt att en läkare kan missta tillstånd som gula febern eller kolera med malaria. Istället kräver den mest effektiva proceduren för diagnos av malaria att en läkare beställer det korrekta testet för att upptäcka malariaorsakande parasiter.
Värdefull tid kan gå till spillo om en läkare beställer felaktiga tester i ett malariafall. Som sådan innefattar proceduren för diagnos av malaria vanligtvis att få medicinsk och resehistorik. Den medicinska historien kan hjälpa en läkare att utesluta andra tillstånd som kan vara ansvariga för en patients tillstånd. Resehistoriken kan dock avslöja om en patient har varit i ett område känt för en förekomst av infekterade myggor. Malaria kan ha en betydligt lång inkubationstid; människor kanske inte omedelbart tänker på att nämna myggexponering som kan ha lett till deras symtom om de inte frågas om deras resehistorik.
När det väl har fastställts att malaria kan vara orsaken till en patients sjukdom, är nästa steg i diagnosen malaria vanligtvis ett test som kallas blodutstryk. För detta test placeras ett prov av patientens blod på ett objektglas och undersöks för parasiter. Detta specifika test är det vanligaste testet för malaria, men andra test kan också utföras.
Efter diagnosen behandlas malaria vanligtvis med orala eller intravenösa läkemedel. Det lämpliga läkemedlet för ett fall av malaria beror dock på vilken art av parasit som har orsakat infektionen. Tillståndets svårighetsgrad och patientens allmänna hälsotillstånd kan också spela en roll i valet av mediciner.