Inulin är en polysackarid som produceras av växter som lök, purjolök, jordärtskockor och vitlök. Det kan också kallas neosocker, alantstärkelse, alantin och diabetessocker. Många tillverkare lägger det i bearbetade livsmedel eftersom det har enorma hälsofördelar. Det kan också användas för att ersätta ingredienser med högre kaloriinnehåll som fett, socker och mjöl. Men det finns också en del kontroverser om hur mycket den ska användas.
Det finns många sätt som växter lagrar energi för sig själva, med inulin som ett av dem. Som sådan kan den hittas i rötter och rhizomer hos många växter. När det äts ökar inte detta ämne blodsockret, vilket gör det till ett alternativ för personer med diabetes.
Det finns många fördelar med inulin. Den har en tredjedel till en fjärdedel mindre matenergi än socker och en sjättedel till en niondedel mindre energi än fett. Det är också en löslig fiber vilket gör att när den passerar genom kroppen skapar den en gel. Eftersom fiber inte smälts i människokroppen, passerar den till tarmen i stort sett intakt. Där matar den de goda bakterierna som lever där. Det hjälper också till att minska upptaget av det onda kolesterolet i kroppen.
Detta ämne kan öka kalciumabsorptionen och kan karakteriseras som ett prebiotikum. En prebiotika är ett ämne som matar de friska bakterierna i kroppens tarmsystem. Detta gör att bakterierna som livnär sig på dem kan frodas och öka tarmens funktion. Det bör dock noteras att för mycket kan ge uppblåsthet, gaser, diarré och andra symtom hos vissa människor. Detta gäller särskilt för dem som är känsliga för ämnet.
Det finns några som fördömer användningen av raffinerat inulin som tillsats till mat. Dessa motståndare hävdar att raffinering av ett ämne ur dess livsmedelssammanhang kan orsaka mer skada än nytta. De citerar det faktum att ämnet inte bara uppmuntrar tillväxten av goda bakterier utan också kan mata vissa jästsvampar som finns i tarmen. Det kan också mata dåliga bakterier som klebsiella. Klebsiella har nämnts som orsaken till permeabiliteten i tarmen, alltså läckande tarm.
Dessutom hävdar motståndare att när en produkt förädlas och sätts in i allt mer mat ur sitt sammanhang, kan allergiska reaktioner öka. Det finns inte många fall av människor som är allergiska mot inulin. Men kritiker hävdar att instanserna kommer att öka när tillsatsen genomsyrar samhället. Dessa motståndare är överens om att detta ämne har många fördelar. Men de verkar råda folk att äta det i sin naturliga form istället för att använda det som en tillsats till mat.