Internationella brottmålsdomstolen, även känd som ICC, är en oberoende rättslig organisation som förbehåller sig rätten att döma individer som anklagas för världens allvarligaste brott. Dessa inkluderar tvångsgraviditet i en krigssituation, utrotning av en etnisk grupp och tvångsförflyttning av en befolkning. Existensen av denna internationella domstol stöds av ett dokument som kallas Romstadgan. Majoriteten, men inte alla, av världens länder har undertecknat Romstadgan, även kända som statsparter.
Internationella brottmålsdomstolen trädde i kraft den 1 juli 2002. Sedan starten har ICC haft sitt säte i Haag i Nederländerna. Domstolen är dock inte skyldig att stanna kvar på den platsen. Domstolen finansieras av sina statsparter och av frivilliga donationer från andra enheter, såsom internationella organisationer.
Enligt Romstadgan är Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion begränsad till fall som rör ”de allvarligaste brotten som berör det internationella samfundet som helhet.” Dessa brott delas generellt in i tre kategorier, som är folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det finns en fjärde kategori, aggressionsbrottet, som domstolen har förbehållit sig rätten att utöva jurisdiktion över. När domstolen trädde i kraft 2002 hade dock ingen bestämmelse antagits som definierade det brottet.
De stater som har undertecknat Romstadgan erkänner Internationella brottmålsdomstolens definitioner av de tre områden som den har jurisdiktion över som internationell standard. Till exempel erkänns folkmord av alla statspartier som ”handlingar begångna med avsikt att förstöra, helt eller delvis, en nationell, etnisk, ras eller religiös grupp.” Handlingarna som beskrivs för detta brott inkluderar att döda medlemmar i gruppen, införa åtgärder för att stoppa spädbarn från att födas i gruppen eller att ta bort barn med våld till en annan grupp.
ICC kan inte utöva jurisdiktion över händelser som inträffade före den 1 juli 2002. Den kan inte heller utöva jurisdiktion över händelser som inträffar innan Romstadgan har undertecknats av en viss stat. Eftersom Internationella brottmålsdomstolen är avsedd att komplettera nationella regeringar, utövar den inte jurisdiktion när goda utredningar eller straffrättsliga förfaranden pågår av en nationell regering.
Domstolens struktur kan begränsas till tre väldefinierade organ. För det första är det presidentskapet, som består av tre domare som väljs av sina kamrater för att tjäna tre år. Dessa personer fungerar som domstolens administrativa myndighet.
För det andra finns det en rättslig uppdelning som är uppdelad i tre delar. Förundersökningsavdelningen är en instans av domare som har befogenhet att utfärda arresteringsorder eller kallelse för misstänkta. Detta organ håller också utfrågningar för att bekräfta anklagelserna när sådana personer dyker upp inför domstolen.
Rättegångsavdelningen prövar och dömer brottmål. Dessa domare förutsätter att den anklagade är oskyldig tills motsatsen har bevisats utom rimligt tvivel och erkänner den anklagades lagliga rättigheter. Om de finner att den anklagade är skyldig, kan de besluta om fängelse och skadestånd. Därefter handlägger överklagandeavdelningen överklaganden som görs av de dömda parterna och av parter som är mottagare av skadeståndsbeslut.
Domstolens tredje organ är åklagarmyndigheten. Detta kontor tar emot remisser för föreslagna fall från statsparter och FN:s säkerhetsråd. Detta kontor kan också inleda ärenden. Om bemyndigande för utredning är bemyndigat av förundersökningsavdelningen fungerar Åklagarmyndigheten som utredare. När det finns sannolika skäl kommer detta kontor att försöka väcka åtal.