Nationella regeringar och centralbanker från hela världen försöker kontrollera delar av ekonomin som inflation och räntor genom att införa olika typer av monetära kontroller. De kombinerade ansträngningarna från dessa regeringar och myndigheter kallas ofta för internationell penningpolitik. Medan varje nation har rätt att fastställa sin egen ekonomiska politik, förhandlar grupper av nationer i vissa fall internationella penningpolitiska avtal som påverkar ekonomierna i flera länder.
Penningpolitiken har en effekt på importörers och exportörers förmåga att köpa och sälja varor med handelspartner baserade på utomeuropeiska platser. Vissa länder har minimala naturresurser och människor i dessa länder är beroende av att utländska företag levererar värdefulla råvaror som olja och naturgas. Höga energipriser kan få en inflationscykel att börja och när stigande exportpriser ofta får nationer att hamna i recession. Följaktligen fattar de flesta nationella regeringar ekonomiska beslut som baseras på inhemska behov men som också tar hänsyn till de internationella penningpolitiska beslut som fattas i andra nationer.
Centralbanker har förmågan att sänka utlåningsräntor och det gör att människor och företag kan låna pengar billigt och varor blir mer överkomliga. Under lågkonjunktur går nationer ibland överens om att sänka utlåningsräntorna unisont som en del av en strävan efter en enhetlig internationell penningpolitik som kommer att sänka exportkostnaderna och göra handeln mellan nationer mer överkomlig. Centralbanker kommer ofta överens om att höja räntorna unisont under inflationscykler för att begränsa konsumenternas utgifter och driva ner priserna. Handelstvister uppstår ofta när olika ekonomiska förhållanden i två nationer får centralregeringar att fatta motstridiga penningpolitiska beslut som försvårar internationell handel.
Europeiska unionen (EU) består av de flesta nationer i Väst- och Centraleuropa och förtroendevalda från var och en av dessa nationer har befogenhet att fatta vissa internationella penningpolitiska beslut på EU:s vägnar. Ändå har enskilda nationer rätt att lägga in sitt veto mot vissa politiska beslut och vissa länder väljer att inte delta i EU:s ekonomiska program. Storbritannien och Danmark beslutade att välja bort EU:s politiska beslut att införa en gemensam europeisk valuta. I andra delar av världen, såsom Amerika och delar av Asien, fattar andra mindre formella ekonomiska grupper som består av olika nationer ibland regionala internationella politiska beslut som påverkar människors liv i många nationer.
Ekonomiska beslut påverkas ibland av Internationella valutafonden (IMF) som är ett FN-organ som skapades delvis för att underlätta internationell handel och handel. IMF har ingen officiell roll i att utveckla policyer, men enheten kan ge rekommendationer om politiska beslut till FN:s medlemsländer. Dessutom driver IMF en akut kontantfond och ekonomiskt oroliga länder kan få lån från IMF om organisationens beslutsfattare tror att lånen kommer att gynna både nationen i fråga och den globala finansscenen som helhet.