Internationell medling är ett försök att lösa tvister mellan nationer. Den arbetar enligt samma tvistlösningsprinciper som de som gäller för tvister mellan individer. Det är ett sätt att ge parterna kontroll över att lösa sina meningsskiljaktigheter med objektiv vägledning i en neutral miljö. Internationell medling kan involvera saker som handels- och handelsfrågor eller vara ett försök att förhindra eller stoppa väpnade konflikter. Många länder använder internationell medling för att lösa tvister i en mängd olika frågor.
På området för handels- och handelskonflikter har Världshandelsorganisationen (WTO) utvecklat ett eget tvistlösningssystem. WTO är aktivt involverat i att lösa många handelstvister. Förenta Nationerna (FN) har skapat modelllagen om internationell kommersiell förlikning. Europeiska unionen (EU) har utsett metoder för alternativ tvistlösning som medling till en högsta politisk prioritet för EU-länder i alla konfliktsituationer.
Medlare i internationella tvister är ofta högt respekterade individer med ett starkt engagemang för att lösa frågor på fredlig väg. En suverän nation med ett starkt intresse av internationell eller regional stabilitet kommer ofta att fungera som medlare i internationella tvister. Enskilda nationer har enorma resurser att erbjuda i den internationella medlingsprocessen, inklusive politiska ledare med expertis i de tvistandes kulturer och konfliktens natur.
Internationell medling kan kompliceras av kulturella och språkliga barriärer. Det finns också situationer där parterna har en stark känsla av nationell identitet och en vilja att använda våld för att upprätthålla eller störta den nuvarande maktbalansen. Medling av till synes svårlösta konflikter kräver en djup förståelse för parternas klagomål och ett ihärdigt engagemang för att lösa konflikten.
Särskilda icke-statliga organisationer (NGOs) som Amnesty International och Carter Center, grundat av USA:s förre president Jimmy Carter, kan också hjälpa till i den internationella medlingsprocessen. Parter i konflikt kan se icke-statliga organisationer som mer neutrala i situationen eftersom de inte borde ha någon statlig agenda, och idealiskt sett är deras enda mål att lösa tvisten på fredlig väg. Detta är också ett övervägande för att använda medlingsorganisationer som kväkarna, Islamic Conference Organization och Oxfam. Dessa organisationer arbetar inte bara för att lösa konflikten utan också för att åstadkomma försoning mellan parterna.
Länder kan också söka eller acceptera FN-hjälp för att medla sina tvister. Parterna måste först acceptera FN:s medlingsmandat, vilket innebär att FN:s generalsekreterare har befogenhet att träffa alla parter i tvisten. Han har också befogenhet att samråda med alla parter om lösningar för att lösa konflikten och att föreslå idéer och lösningar. Liksom vid andra former av internationell medling är resultatet inte bindande.