Internationell förlikning är den process där två internationella parter i en tvist ber en förlikningsman att komma in och hjälpa dem att försöka lösa sin tvist. Det är en form av alternativ tvistlösning som inte har juridisk status. Parter i en tvist använder den för att försöka nå en lösning innan de går igenom den vanliga juridiska processen. De två sidorna möter sällan varandra över bordet i närvaro av förlikningsmannen under denna process.
Denna typ av förhandling är oerhört användbar eftersom parterna inte behöver vara på samma plats samtidigt. Förlikningsmannen sätter sig vanligtvis ner med var och en av parterna för att ta fram en lista över mål som var och en skulle vilja uppnå i förhandlingsprocessen. Sedan går medlaren mellan båda parter och arbetar med vart och ett av dessa mål. Vanligtvis arbetar grupperna från det minst viktiga målet till det viktigaste målet. De arbetar på detta sätt för att nå konsensus om vissa punkter och bygga förtroende för medlaren och själva processen.
Varje internationell förlikningsprocess är helt frivillig. Parterna måste var och en vara överens om att delta i processen. Förlikningsmannen kontaktar och intervjuar vanligtvis var och en av parterna i tvisten och tillhandahåller all nödvändig information om specifika lagar som är involverade i tvisten. Han eller hon bistår parterna med att utbyta information och lämpliga handlingar. Förlikningsmannen hjälper till att underlätta lösningen av tvister genom att dela erbjudanden mellan parterna och föreslår alternativ till sådana erbjudanden mellan parterna.
Förlikningsmän fattar inte beslut för tvistande parter i en internationell förlikningsprocess. De gör inga bedömningar om rätt, fel eller resultatet av en tvist, och de berättar inte heller för parterna i en tvist vad de ska göra eller inte göra. Förlikningsmän fattar inga beslut, och de kan inte tvinga parterna att delta i den internationella förlikningsprocessen.
De som arbetar som förlikningsmän bör vara mycket skickliga förhandlare. De arbetar ofta med specifika icke-statliga organ, även om vissa arbetar specifikt med statliga organ. Förlikningsmän är vanligtvis licensierade advokater.
Internationell förlikning skiljer sig från skiljeförfarande genom att förlikning inte är en bindande juridisk process. Förlikningsmannen har ingen möjlighet att kalla vittnen eller fatta beslut. Processen skiljer sig från medling genom att i medling brukar parterna träffas, med medlaren som vägleder diskussionen. Vid förlikning träffas parterna sällan i förlikningsmannens närvaro.