Inerta gaser, eller ädelgaser, är de gasformiga grundämnena i heliumgruppen i det periodiska systemet som anses kemiskt icke-reaktiva. Dessa gaser, som inte bildar kemiska föreningar, är helium, neon, argon, krypton, xenon och radon. Inertgassvetsning är en svetsprocess som använder en inert gas för att skydda svetsen under svetsprocessen.
Under svetsprocessen slås en elektrisk ljusbåge mellan elektroden på svetsutrustningen och arbetsstycket. Denna båge skapar värme som smälter samman kanterna på metallstyckena som ska sammanfogas, såväl som eventuella förbrukningsbara elektroder som används, och bildar svetsfogen. Gaserna som används vid inertgassvetsning inkluderar argon, helium, koldioxid eller en kombination av gaser som argon och syre.
Metall inert gassvetsning (MIG) använder en förbrukningsbar elektrod, eller solid elektrisk ledare, gjord av en tillsatsmetalltråd. En elektrisk ljusbåge bildas mellan elektroden och plåten som svetsas. En inert gas omger svetsen och skyddar den från oxidation. Denna metod fungerar med kolstål, låglegerade stål, rostfria stål och de flesta aluminium-, koppar- och zinklegeringar. MIG-svetsning kan användas för att svetsa metaller med tjocklekar som sträcker sig från två tiondelar till en kvarts tum (5 mm till 6.3 mm).
Tungsten inert gas welding (TIG) använder en icke förbrukningsbar elektrod gjord av volfram. Till skillnad från MIG-svetsning kräver volframsvetsning inget tillsatsmaterial. Denna metod kan användas på samma metaller som MIG-svetsning, men den gör ett bättre jobb med att svetsa samman olika metaller. En fördel med TIG-svetsning är att den kan sammanfoga delar så tunna som fem hundradels tum (125 mm).
Svetsens placering och kosmetiska betydelse hjälper till att avgöra vilken form av inertgassvetsning som ska användas för en viss applikation. MIG-svetsning är billigare och kräver ingen hög kompetens från operatören. Svetsen är dock stökigare på grund av användningen av den förbrukningsbara elektroden eller tillsatsmaterialet. Om svetsen är i ett område som är synligt, rekommenderas generellt inte MIG-svetsning eftersom det orsakar mycket stänk som behöver slipas eller fyllas.
TIG-svetsning är lite dyrare än MIG-svetsning, men är den rekommenderade metoden om utseendet är viktigt. Det skapas inga stänk under svetsningen eftersom den icke förbrukningsbara volframelektroden inte använder något tillsatsmaterial. Denna metod kräver en högre nivå av operatörsutbildning och expertis. Argon är den vanligaste gasen för TIG-svetsning.
Inertgassvetsning har använts sedan 1940-talet och är snabbare än traditionella svetsmetoder. Den kan producera renare, längre kontinuerliga svetsar, speciellt med tunnare material. En nackdel med denna form av svetsning är att utrustningen är mindre portabel och dyrare än andra gassvetsare. En annan begränsning är att inertgassvetsning måste göras inuti och inte i ett öppet område där vinden kan störa skyddsgasskölden.