Industriell ergonomi är området ergonomi fokuserat på studiet av hur människor använder och interagerar med arbetsutrustning och arbetsplatser, samt tillämpningen av denna kunskap för att förbättra effektiviteten och säkerheten på arbetsplatsen. Detta fält inkluderar design av fysiska objekt som verktyg, arbetsstationer och layout och design av arbetsplatsen som helhet. Det handlar också om mindre konkreta områden, som arbetsrutiner och organisationsstrukturer. Industriell används i detta sammanhang ofta i ordets vidare betydelse för att betyda arbete i allmänhet, och därför kan industriell ergonomi omfatta alla former av arbete. Det är inte begränsat till tillverkning, som namnet kan tyckas antyda. Den innehåller insikter från många områden, såsom psykologi, mänsklig biologi och teknik.
Det mest framträdande området inom industriell ergonomi är skapandet av säkrare och effektivare arbetsplatsutrustning och rutiner, ofta kallad fysisk ergonomi. Arbetsskador är ofta inte resultatet av plötsliga händelser som maskineri som inte fungerar, utan av muskel- och skelettskador som ackumuleras över tiden från faktorer som hållning, muskelöveransträngning och upprepade rörelser. Till synes små faktorer i utformningen och driften av verktyg kan vara betydande.
Till exempel, om ett handverktyg är för tungt eller har ett besvärligt grepp, kan det orsaka skada genom att uppmuntra arbetare att hålla det med böjd handled, vilket är mer fysiskt påfrestande än att hålla handleden rak. Frekvent exponering för vibrationer kan orsaka muskuloskeletala skador. Formen på ett verktygs handtag eller grepp kan vara farligt om det pressar för mycket på användarens fingrar eller handflator. Arbetshandskar som sitter för hårt kan orsaka skador på bärarens händer, medan handskar som sitter för lösa kan göra det svårare att hålla verktygen ordentligt. En arbetsplats som kräver att arbetare står med böjd ryggrad, ofta böjer eller vrider kroppen, eller förblir sittande eller stående i samma position under långa perioder kan orsaka muskelspänningar eller lägga ytterligare stress på ryggraden.
Bättre förståelse för industriell ergonomi kan avsevärt förbättra dessa problem genom att hjälpa till med utformningen av verktyg som är säkrare att använda. Enkla förändringar i arbetsproceduren som hur en arbetare står när han använder ett verktyg, hur ofta han eller hon byter position eller hur han eller hon lyfter tunga föremål kan ha betydande hälsoeffekter. Även bland arbetare som inte utför omfattande fysiskt arbete kan faktorer som stolar och skrivbord som uppmuntrar till god hållning göra skillnad.
Idén med att designa verktyg och arbetsområden för att arbeta mer effektivt med sina mänskliga användare är förmodligen lika gammal som den mänskliga verktygsanvändningen i sig. Strukturer och verktyg från det klassiska Grekland och det antika Egypten visar en ganska sofistikerad förståelse för vad som nu skulle anses vara ergonomiska principer. De första kända skrivna texterna om att utforma en arbetsplats är på grekiska och är från omkring 5-talet f.Kr.
År 1700 skrev läkaren Bernardino Ramazzini De Morbis Artificum Diatrib, eller Diseases of Workers, och diskuterade hälsorisker på arbetsplatsen i 52 olika yrken. Förutom att studera yttre faror för hälsan såsom giftiga material och rök, hjälpte Ramazzini till att lägga grunden för framtida utveckling inom ergonomisk design genom att ägna uppmärksamhet åt skador orsakade av faktorer som besvärlig hållning och repetitiva rörelser. Studiet av ergonomi som en vetenskaplig disciplin utvecklades ytterligare på 19-talet genom arbeten av figurer som biologen Wojciech Jastrzebowski, som myntade ordet ergonomi, och ingenjören Frederick Winslow Taylor, en pionjär inom vetenskaplig ledning.