Husarrest, även känd som elektronisk övervakning eller hemförvar, är den juridiska termen som används för att definiera ett straff som enligt lag åläggs en person som begått ett brott och är dömd att vistas i sitt hus. Hemarrest är ett alternativ till fängelse, som ofta används för mindre brott eller för tonåringar som inte kan föras till en fängelse för vuxna. Husarrest är också ett alternativ på platser där kostnaderna för att upprätthålla en fånge har eskalerat till en punkt där regeringen inte längre kan upprätthålla ytterligare interner. I alla fall kan endast mindre brott bestraffas med husarrest, eftersom större brott alltid kräver fängelse.
Människor som är begränsade till husarrest bär en fotledsmonitor, en speciell elektronisk enhet som sänder en GPS-signal till en bashandenhet. Den här handenheten är ansluten till polisens centrala högkvarter och meddelar automatiskt myndigheterna om bäraren rör sig utanför sitt tillåtna räckvidd. Husarrest kan innehålla bakgårdar eller trädgårdar, beroende på vad myndigheterna har gjort. Husarrest kan också tillåta ”pauser”, där fångar tillåts delta i vissa aktiviteter eller platser, som regelbundna besök hos läkaren eller till en lokal livsmedelsbutik. I dessa fall kopplas fotledsmonitorn bort tillfälligt eller omprogrammeras så att den tillåter bäraren att röra sig ett visst avstånd utan att bryta mot reglerna.
Många tidigare presidenter har hållits i husarrest för brott mot sina länder, inklusive Ahmed Ben Bella (Algeriet), Rafael Videla (Argentina), Pol Pot (Kambodja), Shehu Shagari (Nigeria) och Habib Bourguiba (Tunisien). I USA utdöms ibland husarrest efter att människor har släppts från fängelset. Martha Stewart tillbringade fem månader i husarrest efter att ha tillbringat ett år i fängelse.
Husarrest kritiseras ibland för att det verkar erbjuda en enkel väg ut till straff. Människor i husarrest har tillgång till alla bekvämligheter i hemmet, inklusive användning av apparater, telefon och internet. Det tillåter dem också att fortsätta ett ganska normalt liv. Kritiker hävdar att de flesta personer i husarrest snabbt kommer att glömma att de blir straffade, vilket i sin tur kommer att förneka fördelarna med programmet.