Hornhinnan är den främre delen av ögat och hornhinnans epitel är ett genomskinligt, tunt skikt som täcker utsidan av hornhinnan. Detta skikt består vanligtvis av sex eller sju lager av celler och är självförnyande, där celler fälls ut från det yttersta lagret och förnyas från de djupare lagren i mycket snabb takt. Hornhinnans epitel är den del av ögat som är mest utsatt för skador och skador på epitelvävnaden kan leda till synproblem, smärta, infektion och andra ögonproblem. Skador och irritation kan uppstå som ett resultat av en mängd olika faktorer som skrubbsår, brist på vitamin A, ögonsjukdomar som sår på hornhinnan och återkommande hornhinneerosion och vissa komplikationer av ögonlaseroperationer. Smärta och obehag i ögat kan tyda på skador på hornhinneepitel, och man bör konsultera en ögonläkare för diagnos och behandling.
Det finns inga blodkärl i hornhinnan för att föra syre eller nödvändiga näringsämnen till hornhinnecellerna eller till cellerna i hornhinnans epitel. Istället får dessa celler sitt syre från luften och sina näringsämnen från nervtrådar i ögat, tårvätska och från det flytande ämne som finns mellan hornhinnan och linsen. Hornhinnans epitel hålls ständigt fuktigt av tårvätska, och eventuella problem relaterade till tårproduktion, såsom torra ögon-syndrom eller exponering för mycket torr luft, kan leda till obehag.
Skador på hornhinnans epitel kan vara resultatet av fysiskt trauma, orsakande av hornhinnenavslitning, eller genom inflammation eller infektion, orsaka hornhinnesår. Dessa typer av ögonskador kan leda till en smärtsam ögonsjukdom som kallas återkommande hornhinneerosion. Det uppstår när epitelcellerna inte fäster ordentligt i hornhinnevävnaden under epitelet. Komplikationer av LASIK-kirurgi, en form av ögonlaserkirurgi, kan också skada denna del av ögat, vilket orsakar ett tillstånd som kallas epitelial inväxt. Detta tillstånd är sällsynt och inträffar endast när proceduren innebär att man gör en hornhinneflik för att uppnå synkorrigering.
Hornhinneepitelcytologi är den vetenskapliga studien av cellerna i denna del av ögat. En del av denna forskning har fokuserat på den snabba hastigheten av cellsjälvförnyelse i hornhinneepitelet, och specifikt på förekomsten av hornhinneepitelstamceller. Vetenskapliga studier visar att transplantation av sådana stamceller till patienter som lider av synförlust på grund av olika störningar och ögonskador kan förbättra synen och åtminstone tillfälligt vända blindhet.