En holografisk tv är en typ av TV där bilden kommer ut som ett hologram. Detta liknar en tredimensionell (3D) TV genom att bilden dyker upp hos tittaren, men det finns en skillnad i synvinkeln. Med 3D-uppsättningar kan bilden bara ses direkt, medan en holografisk tv skulle tillåta tittarna att flytta runt hela bilden och se alla vinklar på filmen eller showen. Detta görs med ett omfattande minnessystem som ständigt kan producera och radera bilder för att skapa en effektiv hologrambild. Från och med juli 2011 är holografiska TV-apparater inte kommersiellt tillgängliga, eftersom tekniken fortfarande utvecklas.
Holografiska tv-apparater är de som projicerar hologram istället för bilder med platt yta. Detta gör holografiska uppsättningar liknande 3D-tv-apparater, eftersom båda är designade för att få en bild att dyka upp hos tittaren. Den stora skillnaden är att en 3D-tv bara kan visa en vinkel, oavsett var tittaren sitter. En holografisk TV syftar till att skapa ett system som gör att tittaren, om han eller hon rör sig, kan se ett nytt område av samma show eller film, som om det faktiskt förekommer i rummet.
En av de stora utmaningarna med att skapa en holografisk tv är att det är en konsumentenhet, så utvecklare försöker göra systemet billigt och tillgängligt. Detta innebär att utvecklare använder kommersiellt tillgänglig hårdvara istället för kraftfull industriell hårdvara för att producera den holografiska effekten. Samtidigt, när tekniken skapas, kommer den omedelbart att vara redo för konsumentmarknaden.
De flesta hologram är gjorda för att vara stationära, vilket fungerar bra för bilder men inte för tv-applikationer. För att göra en holografisk tv måste hologrammet kunna ändras många gånger per sekund, precis som bilder avbildade på en tv-apparat gör. Systemet måste också kunna radera minnet av dessa bilder; annars skulle systemet överbelastas på grund av för mycket minne.
Hur ljus interagerar med tittarens ögon är en annan aspekt av att göra en holografisk tv. Med 3D-system skapas ljus så att det interagerar på olika sätt med varje öga, vilket ger två bilder som simulerar djup. I verkligheten reagerar ögon på ljus på många sätt, och ett holografiskt system måste kunna uppskatta hur ögat reagerar på varje objekt för att skapa ett realistiskt hologram.