Den högra frontalloben är den högra sidan av den främre delen av hjärnan. En lob är ett halvseparat element i hjärnan. Utvecklingen av frontalloberna är avgörande för mänsklighetens utveckling och dess separation från andra djurarter. Pannloberna är kopplade till medvetet tänkande, rationalisering och självkontroll. Den högra frontalloben är involverad i många av dessa funktioner och skador på den kan orsaka allvarliga personlighetsstörningar.
Frontalloberna är placerade längst fram i hjärnan bakom pannan och kan delas in i vänster och höger sida, precis som hjärnan som helhet är uppdelad i vänster och höger hjärnhalva. Huvudfunktionerna för pannloben som helhet är att hysa dopaminsystemet. Detta system är kopplat till korttidsminnesuppgifter, planering, drivkraft och uppmärksamhet. Frontalloben utvecklas fullt ut efter att en människa når 20-årsåldern.
Många medvetna beslut är kopplade till frontalloben, inklusive den högra frontalloben. Människor använder detta område för att skilja mellan alla idéer och tankar de har. De använder det också för att tänka igenom idéer och för att utveckla idéer om konsekvenser och resultat.
Dessa beslutsförmåga är kopplade till skillnaderna mellan vänster och höger hjärnhalva. Den högra frontalloben sysslar med aspekter som prosodi, primära känslor, empati och affektiva beteenden. Sambandet mellan affektivt beteende och samma del av hjärnans funktion i kvickhet och humor kan förklara varför komiker så ofta är deprimerade. Det är också kopplat till karaktärsaspekter som vaksamhet, vakenhet och uppmärksamhet. Det är till och med kopplat till upphetsning.
Emotionell tanke spelar en viktig roll i mänskliga relationer, och den högra frontalloben är avgörande i detta område. Det inkluderar sociala hämmare, etisk noggrannhet, verkställande kontroll och socialt beteende. Dessa egenskaper beror på denna del av hjärnan.
Skador på denna region kommer naturligtvis att leda till någon form av försämring av dessa olika personlighetskontroller. Vetenskapliga studier har visat ett samband mellan skador på detta område och mordiska och asociala tendenser. En studie visade att 20 av 31 dömda mördare hade hjärnskador, och av dem hade 64 procent skador på sin högra frontallob. Andra studier har visat att skador på området inte orsakar sådant beteende, utan istället skadar den del av hjärnan som hämmar det.