Höftleden är en led som bildas genom artikulationen av lårbenet, det långa benet i benet, med bäckenet. Denna led fyller ett antal funktioner i människokroppen och det är en av de starkaste och mest hållbara lederna. Höften är utformad för att tåla avsevärd stress och tryck. Höften är också ett av de områden i människokroppen som uppvisar sexuell dimorfism, där höfterna på män och kvinnor är designade något annorlunda som ett resultat av behovet av att tillgodose graviditet och förlossning för kvinnor.
Denna led är också känd som coxa eller acetabulofemoralleden. Det är en kulled där lårbenshuvudet förs in i en håla som bildas av benen i bäckenet. Hos vuxna har bäckenets ben helt smält samman, vilket ger stabilitet till leden, medan hos barn är sammansmältningen av bäckenet ännu inte fullständig. I ett annat exempel på skillnader mellan män och kvinnor, hos kvinnor, är brosket som förbinder benen i bäckenet utformat för att mjukna under graviditeten för att tillåta benen att dra isär något, vilket destabiliserar höftleden och står för den distinkta gång som kvinnor förvärvar under graviditet.
Benen i höftleden är täckta av ett lager av hyalint brosk, även känt som ledbrosk. Detta brosket är slätt och mycket hållbart, designat för att röra sig utan friktion och för att hålla sig under kompression, stress och tryck. Ledbenen stabiliseras ytterligare med ligament och muskler som håller benen på plats och tillåter höften en full rörelseomfång.
En av höftledens primära funktioner är att stabilisera kroppen. Människokroppen har behövt utveckla avsevärda anpassningar för att kunna gå upprätt, och höftleden är en av de mest kritiska av dessa anpassningar, som stabiliserar kroppen och fördelar överkroppens vikt jämnt till benen. Leden ger stabilitet när någon står stilla eller går, vilket är en anledning till att den behöver ett nätverk av ligament för stöd.
Höftleden ger också givetvis ett rörelseomfång för benet. Designen av kulan och hylsan gör att lårbenet kan röra sig i en mängd olika riktningar, med vissa människor som dansare och yogautövare som utvecklar ännu mer rörelseomfång. Detta rörelseomfång gör att människor kan gå, springa och delta i en mängd andra aktiviteter med benen.