Historia är studiet av det förflutna, inklusive människans förhistoria, ända tillbaka till vårt ursprung i Afrika för cirka 200,000 800 år sedan. Modern historia anses allmänt börja i den klassiska antiken, omkring 484 f.Kr., när ett stort antal forskare började skriva ner saker. Herodotos av Halikarnassus (425 f.v.t. – ca. 460 f.v.t.) och Thukydides (ca. 400 f.v.t. – ca. XNUMX f.Kr.) anses allmänt vara ”historiens fäder”, där de senare är särskilt noga med att använda ett vetenskapligt tillvägagångssätt i studiet av historia, som tillskriver stora händelser mänskligt val snarare än gudomligt ingripande.
Idag utgör historien en enorm komponent av mänsklig kunskap i allmänhet, vid sidan av kulturell och vetenskaplig kunskap, som båda överlappar historien. Historiker lägger stor vikt vid primärkällor; människor som skriver baserat på händelser som de eller deras närmaste vänner faktiskt upplevt, snarare än sekundära källor, skriver bara baserat på hörsägen. Viktiga är också jämförelser mellan primärkällor — utan jämförelser kan det vara svårt att validera historiska påståenden. Uppenbarligen kommer historien om en invasion att skrivas annorlunda av erövrarna och de erövrade.
Historien periodiseras i allmänhet i flera stora drag, för att göra det lättare att analysera och förstå. Först är förhistorien, som sträcker sig över ett par hundra tusen år, från mänsklighetens början till den neolitiska revolutionen, som började mellan 10,000 8,000 och XNUMX XNUMX f.Kr. Den neolitiska revolutionen förebådade början av jordbruket, etableringen av de första städerna och icke-jordbruksklasserna.
Tusentals år efter den neolitiska revolutionen grundades olika forntida civilisationer: Mesopotamien (5000 f.Kr.), Indusdalens civilisation (3300 f.Kr.), det antika Egypten (3150 f.Kr.), det antika Kina (3000 f.Kr.), Minoiska Kreta (2700 f.Kr.), Mykenska Grekland (1600 f.v.t.), Israels kungarike (930 f.Kr.), antikens Rom (900 f.Kr.) och många andra. Historiker studerar dessa utifrån civilisation för civilisation, med objektivitet som det primära målet.
Slutet på den antika historiens era är godtyckligt, men år 476 e.Kr., då det västromerska riket föll, citeras ofta. Mellan 476 och omkring 1492 är den tidsperiod som kallas medeltiden, medan den från 1492 till idag kallas den moderna eran. Modern historia fokuserar mest på de senaste 500 åren.