Hepburn Act är en lag som antogs av USA:s lagstiftande församling 1906 vars syfte var att reglera järnvägsindustrin. På den tiden hade monopolistiska oljebolag sin makt över järnvägarna och Hepburn Act var en åtgärd för att kontrollera dessa företags växande makt. Lagen vidtog flera åtgärder för att förhindra monopolistiskt beteende och utökade makten för Interstate Commerce Commission (ICC) – det statliga organ som hade till uppgift att reglera järnvägarna.
Ett av Theodore Roosevelts främsta syften med att komma in i presidentskapet var att bättre reglera järnvägarna. Hepburn Act, tillsammans med Elkins Act, som antogs av USA:s lagstiftande församling bara tre år tidigare, tjänade till att göra just detta. Lagen var en del av den lagstiftning som antogs under den progressiva eran, som varade från 1890-talet och in på 1920-talet, som var inriktad på att begränsa makten hos det växande antalet industriella monopol.
Det största problemet inom järnvägsindustrin vid tiden för Hepburn Act var mängden makt oljebolagen hade över de olika företagen. Oljebolagen hade investerat så mycket i järnvägar att de kunde kräva rabatter på avgifter som betalades för transitering av deras olja. Efter att Elkins Act gjorde sådana rabatter olagliga 1903, hittade oljebolagen sin väg runt just den förordningen genom att kräva fri transit under vissa omständigheter. Hepburn Act begränsade beviljandet av dessa gratiskort, vilket gjorde det svårare för oljebolagen att använda sin hävstång för att undvika att betala avgifter till järnvägsbolagen.
Hepburn Act utökade också Interstate Commerce Commissions makt på flera sätt. Efter att lagen antogs kunde ICC diktera de högsta priserna som järnvägarna kunde ta ut för sina tjänster. ICC började också kräva att järnvägsbolagen skulle anta enhetlig redovisningspraxis, vilket gav ICC en bättre förmåga att övervaka verksamheten. Vidare, efter antagandet av Hepburn Act, om ett järnvägsföretag skulle överklaga ett ICC-beslut, låg bevisbördan nu på järnvägen snarare än ICC. Med andra ord låg skyldigheten på järnvägarna att visa varför ICC hade fel i överklagandet, medan ICC innan Hepburn Act antog hade skyldigheten att visa varför just den järnvägen hade fel.