Hepatit C-antikroppar är ett proteinbaserat ämne som immunsystemet producerar som svar på en infektion med hepatit C-virus (HCV). Antikropparna känner igen viruset i kroppen och försöker förstöra det. Det kan ta några veckor till några månader innan hepatit C-antikropparna kan upptäckas genom blodprov. Att testa positivt för antikropparna betyder inte att det finns en aktiv HCV-infektion. Ytterligare blodprov kommer att behöva utföras för att bekräfta förekomsten av levande hepatit C-virus.
Antikroppar är immunglobuliner, som är proteiner som utvecklas av immunsystemet som direkt svar på ett specifikt antigen. Bakterier och virus klassificeras som antigener. Den bildade antikroppen har ett receptorställe i spetsen av proteinet som bara binder till exakt det antigen som det utvecklades för. Hepatit C-antikroppar produceras av plasmaceller i det humorala immunsystemet och utsöndras sedan i blodomloppet.
Testet för hepatit C-antikroppar kanske inte är ett användbart diagnostiskt verktyg för personer som är immunsupprimerade, eftersom de inte utvecklar antikroppar eftersom deras immunsystem inte fungerar. Om en person har ett positivt testresultat som visar hepatit C-antikroppar, kommer läkaren att beställa ett annat blodprov som kallas HCV-ribonukleinsyra (RNA)-testet för att avgöra om det finns en kronisk HCV-infektion. De flesta har inga symtom under den akuta fasen av sjukdomen. Om viruset fortfarande finns kvar i kroppen efter sex månader klassas infektionen som kronisk hepatit C.
Kroniskt hepatit C-virus orsakar inflammation i levern, vilket så småningom kan orsaka ärrbildning i levern. Ärrbildning, eller cirros, i levern hindrar organets normala funktion. Förhöjda nivåer av leverenzymer är vanliga om en patient har hepatit C. De flesta personer med hepatit C kommer bara att utveckla en mild form av infektionen som resulterar i mindre skada på levern. Total leversvikt är mindre vanligt med HCV än med andra former av hepatit.
Exponering för HCV-viruset gör att hepatit C-antikroppar bildas även om det inte finns en aktiv infektion. De som löper störst risk att utveckla HCV är vårdpersonal och personer som använder injicerbara läkemedel och delar kontaminerade sprutor. En annan högriskkategori är personer som behöver regelbundna blodtransfusioner, såsom blödarsjuka och personer med njursjukdom.
Närvaron av hepatit C-antikroppar innebär inte hepatit C-immunitet. Stammar av hepatit C-virus kan återaktiveras även efter att behandlingen förstört allt aktivt virus som upptäcks i blodomloppet. Hepatit C-antikroppar kommer att förbli påvisbara under resten av personens livstid.