I allmänhet är hemmastyre förmågan hos en delmängd av en större regering att anta sina egna lagar. I en federal regering kan medlemsländerna bevilja kommunalt hemmastyre till stads- eller länsstyrelser, vilket gör att de kan fastställa vissa lagar och policyer som ersätter bredare delstatslagar. Hemmastyre syftar också specifikt på förmågan hos de ingående länderna i Storbritannien, inklusive Skottland, Nordirland och Wales, att ha en viss grad av självstyre i sitt styre. Ett antal andra länder, inklusive Kanada och Danmark, använder liknande typer av lokal företräde.
Kommunalt hemmastyre antas vanligtvis genom statlig lagstiftning och gör det möjligt för särskilda städer eller län att upprätta sina egna stadgar. Dessa stadgar innehåller i huvudsak reglerna för kommunens eget styre. Jämförelser mellan relationerna mellan en stat och dess federala regering och en stadga om hemmastyre och dess delstatsregering är frestande, men missvisande. Stater är vanligtvis konstitutionellt garanterade att existera, medan lokala stadgar kan återkallas när som helst genom att upphäva deras bemyndigande lagstiftning.
Statliga lagar begränsar vanligtvis vad lokala myndigheter får eller inte får anta genom kommunalt hemstyre. En sak som anges i många stadcharter är den modell av regering som staden kan ha. Exempel inkluderar ett borgmästarsystem, ett kommunfullmäktigesystem eller en kombination av båda. Zonindelning är en annan vanlig hemregelfråga, eftersom större städer kan kräva särskilda zonindelningslagar som inte är lämpliga för förorts- eller landsbygdskommuner. I Amerika är skjutvapenreglering ett annat exempel, eftersom stora stadsområden i allmänhet lider av högre nivåer av vapenvåld och som ett resultat väljer att införa starkare regleringar genom sina stadgar.
Lokala charter är begränsade genom att de i allmänhet inte kan annullera statliga skatter eller legalisera något som är specifikt förbjudet enligt statlig lag. Till exempel skulle en lokal regering inte kunna legalisera något som marijuana om det specifikt är förbjudet på statlig nivå. Om marijuana var lagligt på delstatsnivå skulle dock en kommun sannolikt, enligt sin stadga, kunna införa en lokal avgift utöver eventuella statliga och federala skatter.
Eftersom det hänför sig till de ingående länderna i Förenade kungariket, har begreppet hemmastyre blivit alltmer kallat decentralisering. Delegeringen är i detta fall till stor del inriktad på att upprätthålla en viss grad av kulturellt och politiskt oberoende. Länderna Skottland och Wales har till exempel sina egna församlingar åtskilda från det brittiska parlamentet. Det skotska parlamentet har i synnerhet förmågan att lagstifta politik inom en mängd specifika områden, såsom utbildning. Den har också fått befogenhet att ta ut ytterligare skatter på skotska medborgare. På samma sätt som lokala regeringar skulle kunna få sina stadgar återkallade är Skottland, Nordirland och Wales teoretiskt sett utlämnade till det brittiska parlamentet för sin fortsatta existens.