Vad är helandets gåva?

I vissa kristna kretsar definieras läkningens gåva som de helande krafter som ges till en individ av Gud. Bland de olika metoderna för läkning anses denna gåva allmänt vara övernaturlig i sitt ursprung och är starkt beroende av både utövarens och mottagarens tro. Ibland hänvisas till som trosläkning, helandets gåva anses bota fysiska, känslomässiga och andliga åkommor.

På en grundläggande nivå hänvisar healing till återställandet av kroppen, sinnet eller anden till dess naturliga hälsotillstånd. Enligt vissa kristna kan gåvan att helande överföras av Gud till utvalda troende. Helandet sker alltså genom olika mystiska medel, spånat av Guds hand och levererat genom utövarens kanal.

Flera bibelverser citeras ofta som grund och teori för helandets gåva. Det finns ställen i 1 Korintierbrevet, till exempel, som säger att Gud kan manifestera sig i en person till gagn för alla människor. Ett kapitel i Jakobs bok hänvisar till bönens och trons kraft för att åstadkomma mirakulöst helande. Markus, Lukas och Apostlagärningarnas böcker innehåller berättelser om andlig helande i aktion.

Individer som genomsyras av helandets gåva kan vidta valfritt antal åtgärder för att underlätta helandeprocessen. Bön är det vanligaste. De kan också läka genom tal, förmedla Guds budskap för att avhjälpa ett tillstånd, eller utföra en handling som traditionellt kallas handpåläggning. Detta anses vara en gudomlig form av helande beröring, där mottagaren av helandets gåva lägger sina händer på den drabbade individen och därigenom initierar läkningsprocessen.

Denna läkningsmetod fungerar olika på alla. Troende betonar att det inte är den begåvade individen som väljer om han vill bota den sjuke; det är Gud. Precis som Jesus inte botade alla som hade smärta eller lidande medan han levde, påminns ofta drabbade individer om att valet av helande i slutändan är upp till Gud. Utövaren är bara det kärl genom vilket det gudomliga verkar.

De bemyndigade med gåvan att helande använder praktiken i ett antal miljöer. De arbetar huvudsakligen i kyrkor och andra religiösa organisationer och besöker rutinmässigt sjuka patienter på sjukhuset eller på långtidsvårdsinrättningar. Vissa driver helandetjänster, möter individer i behov av gudomlig intervention.