I halvrim är slutkonsonantljudet för ett ord detsamma som i ordet som det är tänkt att rimma med, men slutvokalljuden är inte desamma, som i orden ”sol” och ”måne”. Av denna anledning anses det vara ett ofullkomligt rim. Det kallas också sned rim eller sned rim. Isländska, irländska, skotska och walesiska är erkända som de första som använde halvrim, och det var ett vanligt inslag i deras klassiska dikter. På engelska användes halvrim först av Henry Vaughan på 1600-talet men blev inte populärt förrän det användes av poeter som Emily Dickinson, Gerard Manley Hopkins och Wilfred Owen på 1800-talet eller William Butler Yeats i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet .
Halvrim gäller bara ord som har slutkonsonantljud som matchar, som ”kall” och ”skallig”, varför det anses vara en form av konsonans. Det förväxlas ofta med pararhyme och assonans. Båda dessa litterära anordningar liknar halvrim, med bara subtila skillnader. I huvuddraget i pararhyme har både början och slutkonsonanterna ungefär samma ljud som ”röd” och ”stav.” När du använder assonans är det bara vokalljuden som matchar, som i ”het” och ”bod”.
En poet kan använda halvrim av flera skäl. Som med vissa andra poetiska anordningar tvingar den läsaren att ta en paus och lägga märke till skillnaden i orden. Ibland får det till och med läsaren att läsa avsnittet igen för att ta reda på varför dikten låter ”off”. Detta beror på att halvrim vanligtvis används med andra poetiska anordningar, vilket gör att läsaren bildar förväntan. När det sneda rimmet används bryter det den förväntan och chockerar i huvudsak sinnena.
Den ibland hårda och off-key karaktären hos denna rimmetod tillämpas ibland för att passa stämningen i dikten. Snygga och off-beat dikter gör sig bra med typ av rim som huvuddrag. Dikter som representerar en karaktärs tanke eller citat kan också använda halvrim eftersom det flyter mer som naturliga konversationer, med tanke på att det inte är typiskt för en person att tänka eller tala på perfekt rim.
Att använda denna rimmetod ger också en poet mer kreativ frihet. Det tillåter en poet att matcha ett ord med ett annat när det inte finns något egentligt rim tillgängligt. Denna användning av kreativ licens används ofta av moderna poeter och rapmusiker.