Hållbart vattenbruk är odling av fiskarter för kommersiella ändamål med medel som har en godartad, om inte positiv, nettopåverkan på miljön, bidrar till lokal samhällsutveckling och genererar ekonomisk vinst. Som koncept har hållbart vattenbruk utvecklats och vuxit tillsammans med växande bevis på att vilda fiske överexploateras och ett alarmerande antal fiskarter håller på att utrotas. Konventionellt vattenbruks negativa miljöpåverkan har också motiverat dem som berörs av haven, fisket och livsmedelsproduktionen att utveckla en heltäckande definition och uppsättning utövares riktlinjer för hållbart vattenbruk. Det har ännu inte kommit överens om någon strikt definierad, universellt accepterad definition, och det finns inte heller någon internationell certifiering.
Vattenbruk har varit den snabbast växande sektorn för livsmedelsproduktion i världen under det senaste decenniet. Dess växande ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter har lett till att regeringar, överstatliga organisationer, miljögrupper och industrideltagare har hittat mer hållbara sätt att utveckla vattenbruket. Bestående av principer och bestämmelser som stöder detta mål har FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) tagit fram ”FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske”. Artikel 9 i koden handlar om utveckling av vattenbruk. Kärnan i koden betonar att fiskeresurserna måste användas på ett sätt som säkerställer deras hållbarhet på lång sikt, är i harmoni med den naturliga miljön och inte engagerar sig i fångst och vattenbruksmetoder som är skadliga för ekosystem och samhällen.
Miljöaktivismorganisationen Greenpeace har till exempel arbetat med forskare, forskare och praktiker för att komma fram till en heltäckande definition av hållbart vattenbruk, och en som den främjar för regeringar, inom skaldjursindustrin och vid internationella fiske- och miljökonferenser . Hållbart vattenbruk, enligt denna definition, strävar efter att använda växtbaserat foder som odlats med hållbara metoder. Den undviker fiskmjölsfoder eller foder baserade på fiskoljor från överfiskade fiske som resulterar i en nettoförlust av fiskprotein; inte heller använder den ungfisk som fångas i det vilda.
Hållbart vattenbruk odlar också endast öppet vattenarter som förekommer naturligt på den plats där vattenbruket bedrivs och då endast i säcknät, slutna sjöfack eller motsvarande; Det leder inte heller till negativa effekter på miljön. Dessutom har ett hållbart vattenbruk inga negativa effekter på det lokala vilda djurlivet eller utgör ett hot mot lokala vilda populationer och använder sig inte av genetiskt modifierad fisk eller foder.
Det finns flera andra egenskaper hos hållbart vattenbruk. Den lagrar inte arter med tätheter som är tillräckligt höga för att riskera utbrott och överföring av sjukdomar. Det utarmar inte heller lokala källor till dricksvatten, mangroveskogar och andra naturresurser, eller hotar människors hälsa. Det stöder lokalsamhällen ekonomiskt och socialt.