Vad är Hadrianus mur?

Hadrianus mur är en gammal romersk befästning som ligger i norra England. När den byggdes var den 73.5 miles (117 km) lång och spänner över hela önationens bredd. Muren byggdes runt 122 till 130 e.Kr. och tjänade många funktioner för romarna: den var en synlig symbol för deras makt, imperiets norra gräns, ett försvar mot pikterna i det antika Skottland och ett handelscentrum. Idag finns en stor del av muren kvar, även om många delar är eroderade och dess stenar har slagits ut för andra byggnadsprojekt genom århundradena.

Byggandet av Hadrianus mur började efter att kejsar Hadrianus besökte Storbritannien 122. Civila problem i andra delar av imperiet, särskilt i Mellanöstern, inspirerade kejsarens beslut om en massiv befästning i Storbritannien. Bredden och höjden på väggen varierade längs dess längd, men varierade i allmänhet från 10 till 20 fot (cirka 3 till 6 meter) på de flesta ställen. Den var byggd av sten och torv.

Muren inkorporerade milecastles, eller små fort, vid varje romersk mil, för totalt 80 längs hela dess längd. Mellanstorn ingick också för observation. Senare byggdes ett antal större fort, från 14 till 17 beroende på källan, nära muren för ytterligare skydd. Ett vallum, ett stort dike med höga jordvallar på ömse sidor, tillkom på den södra sidan.

Hadrianus mur ockuperades av romerska hjälptrupper under resten av den romerska närvaron i Storbritannien, och det antas att många gifte sig med den infödda befolkningen. Kejsaren efter Hadrianus, Antoninus Pius, riktade sin uppmärksamhet mot byggandet av en ny mur, Antonine-muren, inom Skottland, och den sydligare användes inte särskilt mycket under hans regeringstid. Det blev viktigt igen under den nye kejsaren Marcus Aurelius regeringstid efter att Antoninus Pius försök till nordlig expansion misslyckades. Romerska styrkor drog sig tillbaka från Storbritannien tidigt på 5-talet, även om muren förblev ockuperad i delar under några decennier. Idag är Hadrianus mur en UNESCO: s världsarvslista och den mest populära turistattraktionen i norra England.