En ört är en växt vars löv, frön eller blommor används för att smaksätta mat eller i medicin. Andra användningsområden för örter inkluderar kosmetika, färgämnen och parfymer. Namnet kommer från det latinska ordet herba, som betyder ”gröna grödor”. Gurkört, även kallat bugloss, är en ört, Borago officinalis, i samma familj, Boraginaceae, som Virginia cowslip och Virginia blåklocka. Det är en ettårig som växer vilt i Medelhavet, särskilt på Kreta och Sicilien, och som odlas på andra håll.
Historia. Även om den är mindre känd än andra örter, har gurkört ändå använts i århundraden som en ört och en kruka ört. Det finns uppgifter om romersk användning, som går tillbaka till de första åren CE.
Beskrivning. Gurkört, som växer upp till två till tre fot (60 till 90 cm) hög, är känd för sina blå eller lila stjärnformade blommor. Det ”lurviga” bladverket är en grågrön färg. Blommorna och de unga bladen har en mild, gurkliknande smak, och växten är en stor favorit hos bin.
Trädgårdsarbete. En ivrig reseeder, gurkört föredrar en solig plats och väldränerad jord. Den sprider sig flitigt, så plantera den på platser där detta är en önskad egenskap. Den kan användas som kantväxt.
Mat och andra användningsområden. Gurkört är ofta inte tillgängligt på amerikanska livsmedelsmarknader, så om du vill använda det kan du behöva odla din egen. Observera dock att vissa källor rekommenderar att gravida och ammande kvinnor avstår från att äta gurkört, så kontakta en läkare för eventuella hälsorelaterade problem. Blommorna kan användas sockrade för att dekorera eller strö på sallader, och unga blad används i sallad, soppa och pasta. Bladen kan tillagas i kvantitet, som andra grönsaker, och serveras som en grönsaksrätt eller användas som pastafyllning eller crepefyllning. Som nämnts är bladen ”lurviga”, men täcket sägs försvinna efter tillagning.
Gurkörtsfröolja används i topikala behandlingar för torr hud, till exempel för personer med diabetes och eksem. Gurkörtshonung finns också.