Innan grungemusiken uppstod i mitten av 1980-talet fanns det rak punkrock, heavy metal och så kallade ”hårband”, som spelade en blandning av heavy metal och glamrock. Ett antal lokala punkrockband i Seattles musikscene började experimentera med en fusion av heavy metal-riff och punkrockenergi, influerad av en grupp som heter Melvins. Det nya soundet, som utvecklades först i Seattle, innehöll kraftigt förvrängda gitarrer och känslomässiga texter levererade i en opolerad och grynig stil. Detta fick en medlem av ett Seattle-band, Green River, att mynta termen ”grunge”, även om han ursprungligen inte menade det som en komplimang.
Även om det fanns många lokala Seattle postpunkband som framförde grunge-soundet i slutet av 1980-talet, lyckades bara ett fåtal få nationell uppmärksamhet. Band som Pearl Jam, Soundgarden, Mother Love Bone, Alice in Chains och legendariska Nirvana lyckades fånga uppmärksamheten från mainstream-bolagen. Ljudets råhet, som exemplifieras av Nirvanas Kurt Cobain och Pearl Jams Eddie Vedder, tillförde en ny punkliknande energi till den nationella musikscenen, och erbjöd många röstlösa 20-talister en livsstil som matchade deras känslor av ångest och frustration.
Kulturen där grungemusik först blev populär är mycket relevant för dess utveckling. Om 80-talet präglades, både ekonomiskt och inom populärmusiken, av fåfänga, överflöd och rikedom, utvecklades 90-talets kultur och musik i slående kontrast till det. Besvikelse och personlig kamp var viktiga teman inom grunge, och fungerade som en kritik av hårbandens ytlighet och töntiga popmusik.
Inom själva grungerörelsen fanns det informella subgenrer. Band som Alice in Chains lutade sig mot ett alternativt heavy metal-ljud, medan Nirvana svävade någonstans mellan punk och det framväxande emo-ljudet. Pearl Jam, å andra sidan, blev nästan mainstream med sin blandning av pop, garage och heavy metal. Ett antal grungeband avsade sig aktivt sin plötsliga kommersiella framgång och sa att pengar och berömmelse skulle visa sig vara skadligt för musikens sanna anda.
I mitten av 1990-talet hade grungerörelsen inom musiken lidit ett antal förluster och svårigheter. Kurt Cobain, den karismatiske sångaren i Nirvana, begick tydligen självmord efter år av fysiska och känslomässiga svårigheter. Andra band föll isär på grund av drogmissbruk eller interna stridigheter bland bandmedlemmarna. Några av de ursprungliga grungebanden, framför allt Pearl Jam, har fortsatt att uppträda, men deras nyare material innehåller inte alltid den distinkta punk- och emo-energin från deras grungeår.