Fysisk rehabilitering är ett terapeutiskt program utformat för att hjälpa patienter som har upplevt betydande livsförändringar på grund av att de genomgått en sjukdom, skada eller kirurgiskt ingrepp. Kort sagt, det är en steg-för-steg-process mot återhämtning. Även om det primära målet med programmet är att återställa oberoende, tar det också upp fysiska begränsningar och justeringar som förväntas påverka individens liv i framtiden. Det finns många olika typer av fysiska rehabiliteringsprogram som finns, men de breda områdena faller generellt under ortopediska, hjärt-lung-, neurologiska, pediatriska och geriatriska. En ytterligare kategori är integumentär rehabilitering, som avser tillstånd som påverkar huden, såsom brännskador.
Det kan vara frestande att betrakta fysisk rehabiliteringsterapi som ett modernt koncept, men dess praktik går faktiskt tillbaka tusentals år. Faktum är att Hippokrates, även känd som ”medicinens fader”, förespråkade denna typ av terapi med innovativa behandlingar av sin tid, inklusive hydroterapi och massage. Men global acceptans och formaliserad utbildning inom detta område skedde inte förrän i slutet av 19-talet och början av 20-talet. Slutligen, i början av 1920-talet, tog forskningen om de potentiella fördelarna med sjukgymnastik fart och flera viktiga fysiska rehabiliteringsorganisationer växte fram. Detta kan delvis bero på rapporter om framgångsrik rehabilitering hos amerikanska barn som drabbats av polio.
Även om fysisk rehabilitering vanligtvis rekommenderas för dem som har drabbats av en skada som ledde till amputation eller andra tillstånd som kan försämra rörligheten, kan det också gynna dem som har utstått en livsförändrande händelse som innebär minimala fysiska utmaningar. Till exempel kan cancerpatienter som har genomgått kemoterapi eller operation bara uppleva en mindre förlust av fysisk funktion men fortfarande ha svårt att anpassa sig till livet efter behandlingen. På samma sätt kan brännskadade inte nödvändigtvis förlora en lem, utan möter specifika fysiska utmaningar helt enkelt på grund av antalet behandlingar och operationer som ännu inte är i behandling.
Den fysiska rehabiliteringsprocessen involverar ett team av vårdgivare som vanligtvis börjar med patientens primärläkare. Därifrån utvärderas och åtgärdas individens behov och oro kring fysiskt obehag eller rörelse. Detta kan sträcka sig till smärtbehandlingsstrategier och utvecklingen av ett egenvårdsprogram med övningar som patienten kan utföra hemma. Utöver en sjukgymnasts tjänster kan en arbetsterapeut också bli en del av ett skräddarsytt rehabiliteringsprogram.
Fysisk rehabilitering sker oftast på poliklinisk basis i en klinisk anläggning, såsom ett sjukhus eller sjukgymnastikbehandlingscenter. Men många sjukgymnaster är inte förknippade med någon anläggning, de väljer att arbeta självständigt från ett kontor till och med deras hem istället. I vissa fall kan det vara nödvändigt att sjukgymnasten ger behandling i patientens hem. Dessutom påbörjar vissa patienter fysisk rehabilitering omedelbart efter operationen innan de lämnar sjukhuset, vilket vanligtvis är fallet efter att ha fått en konstgjord lem eller led.