Onomatopoeins funktion i poesi är att skapa musikalitet i de talade orden, och förstärka diktens övergripande tema. Onomatopoeia är den litterära term som används för att beskriva ord som approximerar sin betydelse med sitt ljud. Ordet ”pop” kan till exempel användas för att beskriva det höga, skakande ljud en kork gör när en flaska champagne öppnas. Denna litterära anordning kan användas tillsammans med andra tekniker för att producera musik genom enbart ord. Det kan användas för att tvinga läsaren att tala dikten på exakt det sätt som författaren avsåg att illustrera den fullständiga innebörden av sitt stycke.
Onomatopoeia i poesi används ofta för att skapa musikens rytmiska kadenser, utan tillägg av egentlig instrumentering. Edgar Allen Poes The Bells använder onomatopoeia i kombination med upprepning för att påkalla läsarens sinne den myriad av ljud som görs av slädeklockor som klirrar en kall vinternatt. Han ber först läsaren att ”höra slädarna” (rad 1) prydda med klockor, och lovar att deras ljud lovar en ”värld av glädje” (rad 3). När slädarna rör sig över den frusna marken gör ”silverklockorna” (rad 2) som är knutna till sidorna ett ”tindra, klinga, klinga” (rad 4).
Själva ordet ”klocka”, som är diktens fokus och som ger den dess titel, används också onomatopoetiskt för att antyda det fulla resonansljud som en klocka gör när den först rings. Själva ordet upprepas tio gånger bara i första strofen. De sista sex raderna i dikten innehåller ordet ”klocka” som upprepas 13 gånger för att skapa en känsla av en fantastisk symfoni av olika klockor som ringer när talaren avslutar sin hyllning till deras musik.
Användningen av onomatopoeia i poesi kan också paras ihop med andra litterära anordningar för att skapa tema. De musikaliskt klingande orden kan när de talas högt upprepa de primära begreppen som de faktiska orden i dikten tar upp. Wilfred Owen hyllar hånfullt de som dör unga i onödan i Anthem for Doomed Youth. Han frågar om ”passeringsklockor” (rad 1) kommer att spela för dem som i onödan dött, och svarar på sin egen fråga genom att konstatera att endast ”stammande gevärs snabba rasslande” (rad 3) kommer att spela för sådana olyckliga. Ordet ”skrammel” påminner om ljudet som en pistol gör när den laddas med en kula och förbereds för att skjuta.
Ordvalet för onomatopoein i poesi kan vara lyriskt eller hårt till sin natur. Ordet ”klocka” som används av Poe är mjukt och bygger på ett öppet vokalljud för att återge den svällande musiken som är central i dikten. Däremot valde Owen en hård ”t”-konsonant för att beteckna ogillande och avsky för situationen som gör anspråk på de unga. När den kombineras med konsonansen som skapas av de tre repeterande ”r”-ljuden, skapas bilden av många vapen som laddas och avfyras, som läsaren kan se på ett slagfält under en krigstid. Denna kusliga dödsscen ger diktens övergripande tema att krig illvilligt och hänsynslöst tar alltför lätt anspråk på unga mäns liv.