Överdriftens funktion i poesi är att lägga till en extravagant överdrift till diktens teman och uttalanden. Hyperbole är en vanlig taktik inom retorik och diskurs och återfinns framträdande i drama. Exempel på överdrift kan hittas i Ciceros tal och William Shakespeares pjäser, som ”Othello” och Henry V:s tal före slaget vid Agincourt. Motsatsen till överdrift är underdrift och batos.
Hyperbol i poesi används för att höja känslor och är tänkt att vara icke-bokstavlig. Det betyder att påståendena är överdrifter, men inte metaforer. Till exempel kanske en poet vill förklara sin odödliga kärlek till en dam. I dikten kanske han vill säga att han älskar henne mer än någon annan han känner, men kommer att använda överdrift för att säga: ”Jag älskar dig mer än något annat i världen.” Poeten har uppenbarligen inte upplevt allt i världen och han har inte heller träffat alla tjejer i världen, så han kan inte vara helt säker.
Aristoteles menar att poesi handlar om känslor. Överdrift i poesi väcker inte bara kärlek, som sett ovan, utan också hat, hjältemod och skicklighet. Det används också för att göra en poäng i en satirisk eller politisk dikt.
Den senare idén att använda överdrift i poesi för att göra en politisk poäng kommer från retorik och diskurs. Hyperbole används i orationer för att förmedla en specifik punkt. I tal och i poesi kombineras överdrift med onomatopoeia, alliteration, assonans och rim. Retorik och poetisk retorik har använts väl av vissa politiker vars röster ensamma räcker för att vinna väljarnas förtroende. Exempel inkluderar Abraham Lincoln och Barack Obama.
Homers episka dikter ”Iliaden” och ”Odyssén” är utmärkta exempel på användningen av överdrift i poesi. Utspelet under och efter det trojanska kriget använder dikterna rutinmässigt överdrift för att överdriva Akilles skicklighet och gudarnas krafter. Till exempel låter Homer Mars vråla ”lika högt som nio eller tio tusen män” och överdriver elementen genom att säga ”två vindar steg med ett rop som river luften och svepte molnen framför sig.”
Många andra poeter har använt överdrift. Andrew Marvell, en metafysisk poet, använde överdrift i sin mest kända dikt, ”To His Coy Mistress.” I dikten skriver han ”Jag skulle / älska dig tio år före syndafloden” och ”Min grönsakskärlek borde växa / större än imperier.” Hur älskarinnan skulle svara på hans ”grönsakskärlek” är okänt. TS Eliot använde överdrift i sin ”A Love Song of J. Alfred Prufrock”. I dikten frågar han om en mans skallighet skulle ”störa universum”.