I litterära termer är den huvudsakliga funktionen av anspelning i poesi att den använder ett kraftfullt ord, fras eller kulturell referens som läsare bör förstå för att helt enkelt skildra ett komplext koncept. Allusion refererar specifikt till människor, platser och saker i historien, litteraturen och samhället för detta ändamål. Dessutom kan anspelning användas i poesi för att hjälpa till med ton och poetisk form.
Allusion används avsevärt i krigspoesi för att hjälpa till att skildra författares tunga känslor. Dessutom används anspelning i poesi ofta för att beteckna sociala situationer. Till exempel kan en poet referera till något som sjukt eller vridet för att förmedla problem i samhället. Allusion kan till och med användas i poetisk berättelse för att skildra jaget. Modernistiska poeter, till exempel, trodde att en person kunde hitta mening och visdom bara i sig själv, och de använde ofta naturen som en relevant anspelning.
Intertextuella referenser till andra texter är också en anspelningsfaktor i poesi. Många poeter refererar till klassiska texter i sin litteratur. Till exempel, i dikten Hugh Selwyn Mauberley, hänvisar Ezra Pounds rad ”His true Penelope was Flaubert” till Penelope, Odysseus hustru i Homers Odyssey, och antyder att Gustave Flaubert, en fransk symbolist, kan leva upp till Mauberleys standarder som partner. Även klassiska poeter använde anspelning i sina verk. Till exempel hänvisade Dante Alighieri till mytologiska grekiska figurer som symboler för rädsla i Inferno.
Även om anspelningarna är korta, är de fyllda med viktiga referenser. Poeter kan använda anspelning för att enkelt skildra situationer genom att referera till vissa tidsperioder och händelser. Anspelningar är också användbara för poeter som strävar efter att anpassa sig till en viss poetisk form. En anspelning i poesi är ofta bara några få ord lång, så den kan lätt passa såväl inom diktens rytm som med dess meter, till exempel jambisk, trochaisk eller anapestisk. Således kan anspelning i poesi användas av poeter för att berika både en dikts betydelse och dess klang och takt.
Sammantaget kan anspelning användas i poesi för att enkelt förmedla ett budskap till läsarna. När de läser anspelningar kommer individer att fånga referenser från historia, litterära texter, religion, mytologi och mer, framkalla mentala bilder och stimulera deras sinnen. De förenklar det som annars skulle behöva förklaras i möjligen långa ordalag, skärper upp en del av en dikt avsevärt för att göra den tydlig och koncis och säkerställer i sin tur att poetens rytm bibehålls i processen. Många typer av poeter använder anspelningens funktion för att locka och intressera läsare, ofta spännande deras kunskap om de redan vet vad termen syftar på och annars utmanar dem att läsa och lära sig mer.