Den främre suturen är den plats där, i tidig barndom, de bilaterala halvorna av pannbenet i skallen möts för att bilda en vertikal linje i mitten av pannan. Dessa smälter så småningom ihop till ett enda frontalben, vanligtvis mellan sex och åtta års ålder. Förekomsten av den främre suturen gör att skallen kan komprimeras för att låta barnets huvud passa genom födelsekanalen under förlossningen. När hjärnan slutar växa och skallbenen utvecklas under barnets första flera år, sluter klyftan mellan dem.
Inklusive totalt 22 ben består den mänskliga skallen av 14 ansiktsben och åtta kranialben. Skallens kranium, eller den hjärnomslutande delen av skallen, är formad av nackbenet i den nedre bakre delen, de parade parietalbenen täcker den övre bakre delen av skallen, tinningbenen på båda sidor och frontalbenet som spänner över övre främre delen. Kantad av parietalbenen ovanför, tinningarnas sphenoidben i sidled och näsbenet och ögonhålorna nedanför, är frontalbenet avgränsat av 12 andra ben. Den är rundad ovanför och på vardera sidan, och oregelbunden under där den bildar den övre kanten på varje ögonhåla.
I den vuxna skallen kan vad som verkar vara en taggig spricka ses löpa upp i mitten av frontalbenet från mellan de superciliära bågarna eller ögonbrynen till ungefär höjden av hårfästet. Detta är den sammansmälta resten av frontalsuturen. Under fosterutvecklingen börjar frontalbenet faktiskt som ett ben, frontalsuturen utvecklas före förlossningen. När barnet föds är suturen synlig som en smal lucka fylld med små vävnadsfibrer. Kända som Sharpeys fibrer, de består till stor del av kollagen och håller ihop de två halvorna av frontalbenet samtidigt som de ger en elastisk egenskap till suturen, vilket gör att benen kan röra sig tillsammans och isär.
När barnet växer börjar benen att röra sig ihop permanent, en process som kallas förbening. Hos vissa individer inträffar detta aldrig; den återstående frontalsuturen blir då känd som en metopisk sutur. Detta anses inte nödvändigtvis vara betydande eller farligt, men detsamma kan inte sägas om det motsatta tillståndet. I vissa fall smälter pannbenen ihop och frontalsuturen försvinner för tidigt, innan hjärnan har växt färdigt i skallen. Detta hindrar skallen från att expandera ytterligare och sätter press på hjärnan, ett tillstånd som kallas trigonocephaly, även om för tidig sammansmältning av frontalbenet också kan utvecklas som ett resultat av en hjärna som inte utvecklas helt i skallen.