Frivillig efterlevnad är en term som syftar på förväntningarna på att företag ska utöva det som kallas företagens sociala ansvar, utan att behöva skapa lagar med förordningar som skulle styra deras val i vissa frågor. Tanken bakom denna typ av efterlevnad är att företagare är villiga och kapabla att bedriva sin verksamhet på ett sätt som är etiskt och sannolikt förtjänar respekt från allmänheten. När frivillig efterlevnad är närvarande upphör behovet av att lagstifta företagsåtgärder att existera.
Ett företag som tillämpar frivillig efterlevnad ser bortom processen att generera vinster och beaktar också verksamhetens inverkan på det omgivande samhällets välbefinnande. Tanken är att strukturera verksamheten så att den faktiskt höjer kvaliteten på samhället, snarare än att skapa någon typ av problem eller problem inom området. Till exempel skulle ett företag som tillämpar frivillig efterlevnad välja att installera utrustning som skulle kontrollera utsläpp av gifter till luften, även om det inte fanns några statliga eller federala lagar som krävde att företaget skulle göra det. Åtgärden skulle äga rum som ett sätt att skapa en positiv allmänbild och hålla samhället rent och hälsosamt för alla som bor i området.
Det finns en viss meningsskiljaktighet om hur långt företag kommer att gå för att engagera sig i frivillig efterlevnad. Motståndare till konceptet nämner ibland fall där företag ägnar sig åt aktiviteter som inte är olagliga eller nödvändigtvis anses oetiska av näringslivet i stort, men som ändå utgör ett moraliskt hot mot samhället. Denna typ av beteende, enligt dem som förkastar idén om frivillig efterlevnad, bevisar att det enda sättet att verkligen skydda medborgarnas intressen är att anta specifika lagar som lämnar föga tvivel om vad företag kan och inte kan göra när det gäller att påverka livskvaliteten i ett samhälle.
Anhängare av idén om frivillig efterlevnad nämner också ofta tillfällen där företag engagerade sig i aktiviteter som var i det lokala samhällets bästa, även när det inte fanns några lagar eller förordningar för att tvinga fram dessa aktiviteter. Detta, enligt supportrarna, visar att när ett företag överväger de långsiktiga konsekvenserna av dess närvaro inom en gemenskap, kommer det att vidta åtgärder som är etiska och moraliska, såväl som lagliga. Av denna anledning intygar anhängare att det är ett slöseri med tid och offentliga resurser att skapa en mängd lagar och statligt påtvingade förordningar för att mikrohantera alla företags åtgärder och inte tjänar något användbart syfte.