Frihandel är ett system där varor, kapital och arbetskraft flödar fritt mellan nationer, utan hinder som kan hindra handelsprocessen. Många nationer har frihandelsavtal och flera internationella organisationer främjar frihandel mellan sina medlemmar. Det finns ett antal argument både för och emot denna praxis, från en rad ekonomer, politiker, industrier och samhällsvetare.
Ett antal handelshinder slås ned i ett handelsavtal. Skatter, tullar och importkvoter elimineras, liksom subventioner, skattelättnader och andra former av stöd till inhemska producenter. Restriktioner för flödet av valuta hävs också, liksom regleringar som kan anses utgöra ett hinder för fri handel. Enkelt uttryckt gör frihandel det möjligt för utländska företag att handla lika effektivt, enkelt och effektivt som inhemska producenter.
Tanken bakom konceptet är att det ska sänka priserna på varor och tjänster genom att främja konkurrens. Inhemska producenter kommer inte längre att kunna förlita sig på statliga subventioner och andra former av stöd, inklusive kvoter som i huvudsak tvingar medborgarna att köpa från inhemska producenter, medan utländska företag kan göra intåg på nya marknader när handelshinder lyfts. Utöver att sänka priserna ska frihandel också uppmuntra innovation, eftersom konkurrens mellan företag skapar ett behov av att ta fram innovativa produkter och lösningar för att ta marknadsandelar.
Frihandel kan också främja internationellt samarbete genom att uppmuntra nationer att fritt utbyta varor och medborgare. Avtal mellan handelspartner kan också främja utbildningsfördelar, som att skicka ingenjörer för att utbilda sig med personer i toppen av ingenjörsbranschen i en nation, eller att skicka jordbruksexperter till landsbygdsområden för att lära människor om nya jordbrukstekniker och metoder för livsmedelssäkerhet.
Motståndare hävdar ofta att det skadar inhemska producenter genom att öppna upp konkurrens för företag som verkar i länder med mindre stränga arbetslagar. I EU finns det till exempel specifika regler om arbetstider, skäliga löner, arbetsvillkor och så vidare, vilket driver upp produktionskostnaderna för företag som är verksamma i Europeiska unionen. Däremot är arbetslagarna i många utvecklingsländer som Honduras mycket mer slappa, vilket tillåter företag att producera produkter till låg kostnad, eftersom de har låga omkostnader.
Frihandel har också väckt oro för produktsäkerhet bland vissa konsumentförespråkare. En serie skandaler i början av 21-talet som involverade smutsiga livsmedelsprodukter från Kina lyfte fram frågan om att köpa varor från länder med ineffektiva eller ofullständiga regelsystem. Andra personer har föreslagit att denna typ av handel uppmuntrar företag att flytta, för när hindren för utrikeshandel hävs har inhemska företag ingen anledning att inte flytta verksamhet utomlands för att dra fördel av billigare arbetskraft, billiga förnödenheter och slappa regelsystem.