Fresco är en målningsteknik där färgen appliceras på en gipsvägg, eller ”intonaco”, som fortfarande är våt, så att väggen absorberar färgen på färgen under torkning. Denna metod gör att målningen sitter permanent på väggen, vilket framgår av en matt, mindre glänsande finish, i motsats till att applicera färg på en redan torkad vägg. Målningar som vanligtvis görs på detta sätt är vanligtvis i större skala än de vanliga målningarna, varför rymliga väggar är föredragna ytor. De förmodligen mest kända freskmålningarna är de i taket i Vatikanstatens Sixtinska kapell, där renässansmannen Michelangelo målade många av Bibelns mest framstående berättelser och karaktärer.
Betydelsen av ordet ”fresk” på italienska är ”färsk”, troligen med hänvisning till den fräscha och fortfarande våta gipsväggen som duken. Historiskt kan fresker dateras så långt tillbaka som 30,000 1500 år sedan, då fresker sågs i några kalkstensgrottor i Frankrike och Spanien, med målningar av djur som hästar, lejon, bison och till och med den utdöda mammuten. Användningen av gips gjord av kalksten började XNUMX f.Kr. och blev utbredd i Medelhavsregionerna som i Egypten, Grekland och Marocko, där freskerna har religiösa syften, eftersom många av dem sågs i gravar och gravplatser. Prover av gipsmålning hittades också i vissa asiatiska länder, som i Indien och Turkiet.
Förutom den fräscha gipsväggen är en annan viktig komponent i en freskmålning själva färgen. Traditionellt är färgen gjord av naturligt härledda malda pigment, som sedan blandas med vatten. Färgen appliceras sedan på den våta putsen med en pensel och båda komponenterna torkas samtidigt. Vanligtvis ritar målaren, eller ”freskoisten”, den allmänna konturerna av målningen med röd krita eller ”sinopia”.
Det finns tre generella typer av fresker, beroende på hur fräsch eller fuktig gipsytan är. Den första typen är ”buon fresco”, ordagrant översatt som ”true fresh”, eftersom denna typ använder den blötaste gipsen för ytan. Blandat endast med vatten appliceras pigmentet på den våta putsen, som helt absorberar färgen medan den torkar. För att säkerställa dess fuktighet appliceras putsen på väggen del för del, beroende på hur mycket arbete målaren klarar av i ett pass.
Den andra typen är ”mezzo-fresco” eller ”mellanfrisk”, eftersom gipsen bara är lite våt, men tillräckligt torr för att fingeravtryck inte ska bildas. Denna metod tillåter endast en måttlig absorption av färgen. Den ”a secco” eller den ”torra” typen av freskomålning använder torr gips för duken, och detta kräver ett annat bindemedel för pigmentet än vatten, såsom en äggula, olja eller lim. Detta gör att färgen binder till väggen, men tillåter inte riktigt penetration. Leonardo Da Vinci skapade sin berömda målning ”Nattvarden” med hjälp av a secco-metoden.