Bildruta-för-bild-animering är mer känd som stop-motion-animering. Det uppnås genom att manipulera ett fysiskt objekt och få det att se ut att röra sig av sig självt genom att fotografera en bildruta, manipulera objektet, sedan skjuta en annan bild, och så vidare. Ett känt exempel på bildruta-för-bildruta-animering är filmen King Kong från 1933. Jätteapen är skjuten i denna animationsstil, vilket gör att det verkar som om han rör sig på egen hand. Andra former av animering faller också under kategorin bildruta för bildruta, såsom celanimering och objektanimering.
Lerdockor används ofta när man filmar bildruta-för-bildruta-animationer eftersom deras rörelser lätt kan manipuleras mellan bildrutor med minimal risk för skada på själva dockan. Det är en relativt nyare form av animation, men den tog fäste som en populär form av stop-motion, särskilt när den var inriktad på barnprogrammering. Denna typ av bildruta-för-bildruta-animering kallas ofta träffande lera.
Andra former av bildruta-för-bildruta-animering förlitar sig på manipulering av fasta föremål snarare än formbara. En stop-motion-film kan till exempel spelas in av en modellbil som kör uppför gatan genom att ta en bild av bilen i en bildruta, flytta den uppför vägen en bit och sedan ta en ny bild. denna princip speglar lerbildningens, men själva föremålet är inte formbart och kan därför inte imitera människors eller djurs uttryck. Detta kallas objektanimering och är en av de äldsta animeringsteknikerna.
Den kanske äldsta formen av animation är cel-animation, som är en bildruta-för-bild-animeringsteknik där scener av en film eller show ritas för hand på tydliga celler. Varje handritad cell varierar något från den före den för att förmedla rörelse när cellerna fotograferas av en speciell kamera. När dessa bilder tas på en rulle visar den slutliga produkten varje cell i snabb följd, och efterliknar därigenom rörelse. Det är viktigt i det här fallet att se till att varje cell är noggrant i linje med de andra när du fotograferar, annars kommer slutprodukten att se skakig eller nervig ut.
Sedan tillkomsten av Computer Generated Imagery, eller CGI, har stop-motion-animationer i stort sett blivit föråldrade. CGI är mindre tidskrävande och arbetskrävande, och rörelse kan manipuleras på mycket fler sätt än med enkel stop-motion-animering. Stop-motion-animering används dock fortfarande, eftersom dess slutprodukt har ett karaktäristiskt utseende som är populärt bland kritiker och fans.