Läkare kan övervaka njurarnas hälsa genom att jämföra det natrium som filtreras och absorberas med det som utsöndras i urinen. Fraktionerad natriumutsöndring är beräkningen av denna mätning som ofta används när man misstänker en njursjukdom. Detta nummer kan också visa vilken typ av akut njursvikt en person har, särskilt om problemet är med blodflödet till njuren eller med själva organet. Natrium i urinen samt plasmakoncentrationer används vanligtvis vid mätningen. Dessa värden, tillsammans med urinflöde, kreatininnivåer och natrium filtreras av njuren, används ofta för att beräkna fraktionerad utsöndring av natrium (FENA).
Fraktionerad natriumutsöndring bestäms vanligtvis genom ett blodprov och ett urinprov. Blodets kemi kan analyseras för att upptäcka salt- och kreatininnivåerna, och under testet är det enda obehaget vanligtvis känslan av en nål. Testet utförs vanligtvis på patienter med sjukdomar som påverkar njurfunktionen. Den kan upptäcka om det finns ett bristande blodflöde till njurarna, där FENA vanligtvis mäts till 1 % eller mindre. Ett värde på mer än 3 % tyder ofta på att det finns skador på njurarna.
Sjukdomar i cirkulationssystemet kallas vanligtvis prerenala sjukdomar när fraktionerad natriumutsöndring mäts. Om det finns njurskador eller njursvikt kan akut tubulär nekros vara orsaken. Ett mellanvärde kan indikera antingen typ av tillstånd eller en blockering i eller nära njurarna. Matematiska beräkningar görs efter att blod- och urinprovsresultaten har analyserats. Ibland mäts fraktionerad utsöndring av andra ämnen i urinen, såsom urea, urinsyra eller litium.
Det är vanligtvis inte mycket förberedelser innan ett fraktionerat natriumutsöndringstest. Läkare föreslår ofta att man undviker diuretika eftersom de kan förändra absorptionen av natrium i njurarna, såväl som andra mediciner som kan göra det. Testet är generellt lågrisk, medan komplikationer från blodprov kan inkludera blödning, svimning eller infektion i vissa fall.
Tillstånd som kan detekteras från fraktionerad natriumutsöndring inkluderar cirros i levern eller kronisk hjärtsvikt. Njursjukdomar som akut glomerulonefrit, njursvikt eller rabdomyolys kan associeras med ett lågt FENA-tal. Antalet kan vara högt om en person kräks eller behandlas med en nasogastrisk sond för sugning, eftersom biologiska processer kan förhindra återupptag av natrium.