Förmynderskap avser det tillstånd där en person har laglig myndighet över en annan. Det är oftast tänkt i termer av barn, men den som är mentalt handikappad eller på annat sätt oförmögen att agera för egen räkning kan ha en vårdnadshavare. Vårdnadshavare kan förordnas av rätten eller så kan en person — såsom en förälder — få förmynderskap automatiskt genom sitt förhållande till den som är i behov av förmyndare.
Det finns flera typer av förmynderskap. De flesta föräldrar har allmän vårdnadsrätt över sina barn. Det betyder att de har fysisk, ekonomisk och juridisk vårdnad över sina barn. De kan kontrollera alla tillgångar som deras barn har, de har sitt barn i sin närvaro och kontrollerar var barnet bor och går, och de kan fatta juridiska, medicinska och andra sådana beslut på barnets vägnar.
Mer begränsade förmynderskapsarrangemang finns också. Till exempel kan en barnstjärna tjäna mycket pengar och kanske vill ha någon förutom sina föräldrar som ansvarar för förvaltningen. Som sådan kan en förmyndare eller förvaltare utses att ha kontroll över sina pengar, men hans föräldrar kan fortfarande ha allmän förmynderskap över barnet och dess fysiska närvaro.
Rätten kan också förordna en vårdnadshavare för ett begränsat ändamål om den anser att en förälder inte handlar för barnets bästa. Till exempel kan vissa föräldrar ha invändningar mot olika medicinska ingrepp. Om ett sådant förfarande skulle rädda ett barns liv och föräldrarna inte är villiga att samtycka, kan sjukhuset eller en berörda släkting söka medicinsk vårdnadsrätt över barnet. Domstolen skulle granska situationen för att avgöra om föräldern verkligen agerade i barnets bästa eller om barnet utsätts för fara; om den kände att barnet utsätts för fara kan det utse någon annan att fungera som vårdnadshavare.
I mål om vårdnad kan en vårdnadshavare förordnas av domstol för att tillvarata barnets intressen. Denna domstolsutsedda individ, vanligtvis kallad en vårdnadshavare ad litum, skulle tala för barnet – som ännu inte lagligen hade möjlighet att tala för sig själv – i domstolen och se till att han hade en röst. Vårdnadshavaren skulle i det här fallet normalt vara en oberoende tredje part, till exempel en socialarbetare.