Fördelningen av välstånd är studien av hur ekonomiskt välstånd är fördelat över befolkningen i ett visst land. Denna beräkning visar i vilka delar av den allmänna befolkningen den är koncentrerad. Förmögenhet bedöms vanligtvis i termer av omsättbara tillgångar eller finansiella innehav. Båda dessa brukar räknas efter enskilda hushåll eller familjer inom befolkningen.
Omsättbara tillgångar är en persons eller familjs totala egendom, som kan inkludera fastigheter, finansiella investeringar och monetära besparingar. Befintlig skuld subtraheras sedan från denna summa för att generera faktisk välstånd. Detta mått är det mest föredragna av ekonomer när de överväger fördelningen av välstånd.
Inkomster ingår inte i beräkningen av omsättbara tillgångar vid bestämning av förmögenhetsfördelningen. Detta definieras som alla pengar som familjen tjänar i form av löner, utdelningar på finansiella investeringar och hyror från ägda fastigheter. Familjer som äger en stor mängd egendom kanske inte har en lika hög inkomst. Den personliga egendomen garanterar inte att den kommer att ge en restinkomst. Generellt sett är dock höga inkomster koncentrerade till de samhällsområden som också besitter stora mängder förmögenhet.
Finansiell förmögenhet definieras som en familjs nettoförmögenhet minus det monetära värdet av sitt hem. Detta mått beräknas när man överväger fördelningen av välstånd baserat på teorin att personliga fastigheter inte lätt görs likvida. Bostäder tar vanligtvis lång tid att sälja i jämförelse med den lätta tillgången på kontanter. Generellt beräknas fördelningen av välstånd för ett land i båda termerna, som omsättbara tillgångar och finansiell förmögenhet, för att ge två olika statistik.
När förmögenhetsfördelningar från länder runt om i världen jämförs visar de vanligtvis en konsekvent trend. De illustrerar att, oavsett plats, en relativt liten del av samhället vanligtvis äger majoriteten av rikedomen i en nation. I USA, till exempel – när förmögenhet ses i termer av omsättbara tillgångar – visar statistik att de översta 20% av välmående familjer också äger mer än 80% av den totala beräknade förmögenheten. Det betyder att de återstående 80 % av befolkningen äger mindre än 20 % av landets förmögenhet.
Många länder strävar efter att skapa jämlikhet i fördelningen av välstånd så att det blir mindre skillnader mellan den rika delen av befolkningen och de fattiga. Detta kan försökas genom en mängd olika sätt, såsom statlig reglering och sociala rörelser. Länder som har en stor volym pengar som rör sig genom sina ekonomier har ofta en större nivå av jämlikhet i sin förmögenhetsfördelning än de länder med en lägre volym pengar.