Fonologisk dyslexi är den form av dyslexi som innebär svårigheter med bokstävernas ljud. Det är en inlärningsstörning som faller under auditiv bearbetning och, i sin mer allvarliga form, som Auditory Processing Disorder, eller OPD. Ord som är bekanta kan läsas upp som hela ord, men när nya ord påträffas är det svårt att ljuda ut bokstäverna eller grupperna av bokstäver. Även om den exakta orsaken är okänd, kan det bero på hörselprocessproblem som oförmågan att skilja mellan subtila ljudskillnader eller att höra ljud i fel hastighet.
Små barn som har fonologisk dyslexi kan uppvisa långsam talhastighetsutveckling med särskilda problem med att isolera ljuden i ord och förstå rim. Under sina tidiga skolår kan de ha svårt att ljuda ut ord och blanda två eller tre bokstäver för att bilda ett ljud. Det finns inget botemedel mot fonologisk dyslexi men många dyslektiker lär sig läsa och skriva om de får rätt inlärningsstöd. Ju tidigare ingrepp, desto bättre resultat. Den senaste forskningen har visat att visuella skillnader som färgade typsnitt och bakgrund avsevärt kan förbättra läsförmågan.
Dyslexi är en samlingsterm för lässtörningar som kan delas in i fyra typer: fonologisk, ytlig, ordform eller stavning och direkt. Fonologisk dyslexi uppstår när personen inte kan koppla ljuden till bokstäverna, eller den auditiva till den visuella komponenten. Ytdyslexi avser problem med hela ordigenkänning och anses vara mer ett visuellt problem än ett auditivt då ord kan ljudas ut fonetiskt. De som lider av stavningsdyslexi kan läsa enskilda bokstäver och kan läsa ordet i sin helhet om det ges tid, men de har svårt med att känna igen hela ord och fonetik. Direkt dyslexi avser de som kan läsa högt bra men har liten eller ingen förståelse.
Orsakerna till dyslexi är i princip tvåfaldiga. Det finns utvecklingsdyslexi där orsaken är biologisk och förvärvad dyslexi som orsakas av hjärntrauma. Den vuxna uppkomsten av dyslexi beror i första hand på förvärvad dyslexi, medan den biologiska eller ärftliga formen oftast visar sig i barndomen. Det går ofta i arv och tenderar att förekomma i familjer. Medan orsakerna till fonologisk dyslexi vanligtvis är neurologiska, finns det också hormondysfunktioner i de tidiga stadierna av fosterutvecklingen som i vissa fall är ansvariga för tillståndet. Denna typ avtar vanligtvis med åldern.
Både visuell och auditiv dyslexi tros bero på svagheter i thalamus, som är den del av hjärnan där bearbetningen av visuell och auditiv information sker. Skillnaden mellan de två typerna av dyslexi uppstår eftersom svagheterna inte är av samma typ eller grad. En person kan ha adekvat synförmåga men dålig hörselförmåga och lider därför av auditiv dyslexi. En annan kan ha sämre visuella än auditiva färdigheter och därför lida av visuell dyslexi. Det vanligaste symtomet som tillskrivs dyslektiker uppstår i detta fall när orden eller bokstäverna är omvända oavsett om personen läser, skriver eller stavar.