Förkortningen FOIA står för Freedom of Information Act, en federal lag som trädde i kraft av president Lyndon B. Johnson 1966 och aktiverades 1967. När användningen av elektroniska dokument och e-postmeddelanden blev mer utbredd undertecknade president Bill Clinton ett tillägg till FOIA 1996 som även omfattade elektronisk kommunikation. FOIA har använts av forskare, journalister och advokater för att tvinga statliga myndigheter att släppa icke-sekretessbelagda dokument i tid.
Innan FOIA blev lag i slutet av 1960-talet vägrade många statliga myndigheter som CIA, FBI och justitiedepartementet rutinmässigt många förfrågningar om information som ansågs vara i allmänhetens intresse. En åtalad i en mordrättegång kunde till exempel inte garanteras att FBI skulle släppa känsliga dokument om andra möjliga misstänkta under utredning. Reportrar som sökte de mest exakta siffrorna om krigsoffer eller policyändringar nekades ofta tillgång till dessa register och hade ingen makt att tvinga fram deras frigivning.
Efter skapandet av FOIA kunde alla privata medborgare ansöka om att få federala register och dokument från vilken statlig myndighet som helst. Sökanden behöver inte ange någon anledning till begäran, men myndigheten ska ange skäl om de inte lämnar ut den begärda handlingen. Om en skälig begäran avslås kan ett särskilt rättsligt förfarande användas mot verket. En federal domare kan lagligt tvinga regeringstjänstemän att lämna ut begärda dokument.
Det är här FOIA-processen ofta tar en vändning till det sämre. Inbyggda i FOIA:s stadgar finns nio specifika undantag. Vissa av dessa undantag skyddar privata medborgare från att släppa pinsam information eller skyddar konfidentiella informanter från offentlig exponering. Ett dokument som släppts av en federal myndighet kan redigeras, vilket innebär att känslig information som är undantagen från FOIA kan markeras. Många journalister, forskare och advokater har fått dokument med 80 eller 90 procent av texten svartmålad med en penna.
Andra undantag kan omfatta affärshemligheter eller namn på framstående medborgare som är föremål för utredning. En journalist som begär ett federalt domstolsdokument om Coca Cola-företaget kan till exempel få en redigerad utskrift där den hemliga formeln för Coca Cola-drycken avslöjades. En FBI-ärendeakt om Marilyn Monroe som erhållits under FOIA kan få namnen på hennes besökare svarta.
Ett av de främsta klagomålen mot den nuvarande formuleringen av FOIA gäller presidentens befogenheter. Ett undantag tillåter dokument som släppts under FOIA att redigeras eller censureras om informationen kan påverka frågor om nationell säkerhet eller nationella intressen. Definitionerna av ”nationell säkerhet” och ”nationellt intresse” är notoriskt vaga, vilket innebär att en president eller annan högt uppsatt regeringstjänsteman lagligt kan redigera ett dokument till den punkt där det blir värdelöst för sökandens syften. Även om det kan finnas en viss rättslig lättnad mot federala myndigheter som misslyckas med att släppa dokument under FOIA, men det finns liten utväg mot byråer och tjänstemän som släpper hårt redigerade dokument.
Det finns över 60 länder i världen med någon form av lagstiftning om informationsfrihet. Enskilda stater har också godkänt lagstiftning som kräver fullständigt offentliggörande av beslut på statlig nivå som fattats i allmänhetens intresse. En annan del av lagstiftningen som kompletterar FOIA kallas ofta regeringen i Sunshine Act. De olika solskenslagarna som antagits av stater hindrar statliga myndigheter från att mötas i hemlighet om frågor i allmänhetens intresse ska avgöras. Privata ledningssessioner kan fortfarande hållas för att diskutera känsliga frågor, men allmänheten måste ha tillgång till alla register från offentliga möten.